Tyckt, tänkt och tecknat...

Träden har fallit av löven Alla färger ligger använda på marken, glatt förvirrade Varm november Julreklam och sommarminnen

Han som körde bussen imorse har sin egen logik och stannar alltid fem meter från hållplatsen. Istället för den vardagliga rättvisan där alla köar och går på i tur och ordning efter väntetid, verkar han vara ute efter nån sorts gudomlig(?) rättvisa där de saktmodiga/sist anlända skola vara de först påstigna med garanterad sittplats. Eller så avskyr han människors trista förutsebarhet så intensivt att han tycker att vi förtjänar att leva i ovisshet om vilken köriktning som gäller. Är han så är fördomsfull att han tror att den välmående förorten undantagslöst bebos av ärkekonservativa kräk som skulle bli bättre människor av att få alla sina invanda ordningar ställda på huvudet? Eller så tillhör han dem som menar att alla borde vidga sina vyer regelbundet genom att bryta mot invanda beteenden för att det är bra för tillväxten av nya hjärnsynapser och gör det av ren välvilja. I vilket fall som helst är det mest irriterande.

Så har jag gjort ett första pass på Centralen. Efter att ha lämnat kläder, serverat mat på Nobelberget, sorterat insamlade kläder i Tomteboda och gått Röda korsets volontärskurs skrev jag upp mig på fyra kvällstimmar. Det kom inte jättemånga flyktingar med tågen från Malmö just ikväll, åtminstone inte genom de utgångar jag bevakade med några gosedjur och juiceförpackningar redo. Det var tillräckligt många på plats från Polisen, Migrationsverket, Socialen, Röda korset och Refugees Welcome för att göra situationen smidig, vid sidan av frivilliga läkare och jurister. Mitt jobb var att vara medmänniska några timmar. En barnfamilj fick några blöjor. En annan barnfamilj blev kvar hela kvällen i väntan på en vän som skulle betala för deras biljett till Finland. Jag redde ut förutsättningarna för onlinebeställning i biljettluckan på SJ. Som tur var fanns två flerspråkiga killar på plats. Jag lekte med med familjens busiga lilla fyraåring. Till slut ordnades ett tillfälligt boende över natten t

En av årets sista båtturer ut till ön. Gropig sjö och den där lukten av bräckt vatten som man inser att man saknat så. Många seglare på väg tillbaka mot stan efter en helg ute. Grönskan på stränderna börjar så smått skifta i gult och rött. Grå moln som veckad bomullsvadd över himlen, men solen glimtade fram och föll handlöst genom glipor här och där. Droppar av sol på vågtopparna. Vattnet som sprutade runt fören såg ut som svetsloppor i kvällssolen på vägen hem efter en fika med hårt bröd på bryggan. Vi lämnade resten av delarna till den nya skorstenen. Räven - jag antar att det är samma räv vi såg genom fönstret förra helgen - hade skitit på altanen igen. Alltid en dragkamp med naturen om vem som hör mest hemma där på ön, vi eller dom. Med dom menar jag spindlarna, ormarna, flygmyrorna, fiskmåsarna, myrorna, paddorna, flugorna. Och nu en räv också.

Märklig dag idag, mental berg- och dalbana. Skulle börja med linser men lyckades inte lära mig att sätta in dem. Fick boka en ny tid hos optikern. Inte tillräckligt motiverad, fokuserad? Solig fin höstpromenad till jobbet förbi den färgsprakande graffitin vid Slussen. På plats i det grå öde kontorslandskapet kom gårdagens depression och livströtthet tillbaka med full kraft. Kaffe hjälpte inte mot de monumentalt tråkiga uppgifterna. Det påtvingade, det krystade, alla kompromisser. Det är bara att svälja som arbetstagare. Ett spånarmöte och några skratt och leenden gav lite energi till systemet igen. Sen allt som ska fixas hemma, tvätthögarna, restdisken efter makens spontana middagsbjudning, bygget på landet - transporter och inköp och planering. Googlade på Refugees Welcome och insåg att om jag inte gör något konkret meningsfullt och hoppfullt idag så kommer den här höstdepressionen att äta upp mig. Kommer bara känna mig mer och mer äcklad över att jag fortsätter leva här i överflöd

Jag hade tänkt skriva om det här med främlingsfientligheten. Hur den återkommer i vågor. Att vi aldrig tycks bli av med den helt. Att den kanske beror på någon sorts sociologisk prägling som gäller alla gruppdjur - misstänksamheten mot det som är annorlunda, allt det som stör rangordningen i flocken. Men att man kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Att man kan erkänna att instinkten finns där, samtidigt som man aktivt tar avstånd ifrån den. Om att det faktum att man vill prata om det, inte betyder att man tycker att det är bra. Jag hade tänkt skriva att vi behöver mota bort den där urgamla instinkten, men utan att blunda och säga ja till allt annorlunda utifrån någon sorts romantiserat ideal av det främmande som inte gör skillnad på den ena eller det andra. Som inte hjälper någon. I den goda viljan att stå på den rätta sidan låter det ibland som om allt vore lika gott. Hederskulturer av olika slag är ju knappast eftersträvansvärda. Kroppsstraff, barnäktenskap och ofrihet har vi o

E utmanade mig på tusch-kroki härom kvällen. De satt i soffan och pratade, jag mitt emot. En utmaning att teckna av tre personer som inte håller huvudena stilla, direkt.

Handlade på inomhusmarknaden i Kandy, upptäckte på hotellrummet att den bruna papperspåsen som vykorten låg i hade beräkningar och elscheman på insidan. Innan det blev en påse hade alltså pappret tjänat som skissunderlag för någon elinstallatör. Fåglarna som skrek på kvällen. Den omtalade vänligheten hos människorna. Någon sorts upphöjd resignation. Har det att göra med buddhismen? Den sköna lunken - är det lättare att uppnå den där långsamheten på en ö? Det var  samma sak på Irland. De högljudda kinesiska turisterna överallt. Den utbredda lotteriförsäljningen inför nyår. Vid varje tunnelbaneuppgång stod de med sina bord och lotteriskyltar. Tydligen kunde man vinna en bil. Trängseln i tygaffärerna. Har sällan upplevt trängsel vid tygförsäljning i Sverige. Om vi åker dit igen ska det vara till augustifestivalen i samband med fullmånen för att vara med om processionen genom Kandy med Buddha-reliken. De rider på elefanter med en ask med en tand. Det märkliga och fantastiska i o

Foto: Petra Hallberg Bra teater är en energikick.  Den besynnerliga händelsen med hunden mitt i natten är en sådan energikick. Teaterkick. Intejälvklart, det kan lika gärna bli en upplevelse-flopp. Som när AL och jag ägnade dryga 2 timmar åt Spöksonaten på Dramaten och halva publiken stod upp och klappade efteråt och vi tittade på varann och bara...Neej, det här var inte bra! Men Den besynnerliga händelsen... är fint och rytmiskt iscensatt med toppskådisar och kretsar kring en autism(?) som inte bara är ett Problem utan sätter strålkastaren lika mycket på alla runtomkring som faktiskt försöker göra sitt bästa. Det är ju ingen lätt situation. För nån. Och frågan på slutet som blir hängande i luften: "Om jag klarade allt det här, då kan jag väl göra vad som helst, eller? Eller? Eller?" Jag tror att de tonåriga teaterbesökarna, som uppsättningen nog har som huvudsaklig målgrupp, kan få sig en tankeställare av den där frågan. Känna igen sig i den obesvarade frågan men också

Försmak av vår i Budapest i slutet av mars! Härlig helg, trots att AnnaLena inte var helt frisk promenerade vi längs floden, tog en sight-seeing-tur, gick på kafé och marknad så där som man ska i en ny stad. AnnaLena tog många foton - här är några. Gillar de centraleuropeiska storstädernas gamla stadskärnor och känslan av historiens vingslag. Hotellet låg centralt nära floden, shoppingstråken och den gamla saluhallen. Utsikten från slottet på andra sidan Donau var fin, men turen med linbanan upp var överreklamerad - vi fick köa och bli åthutade av en ilsken biljettförsäljerska för en resa som tog cirka 5 minuter. Den var finare att titta på utifrån. I övrigt var ungrarna väldigt trevliga. Frihetsmonumentet med palmbladet, klippan där en biskop slängdes ner i en tunna när kristendomen var ny i stan, parlamentet med sin otroliga konstruktion, minnen från romartiden - allt fick man hanterligt och bra presenterat på den guidade flodbåten. Tillägg: Av den ultranationa

Coexist handlar om att möta varje människa som individ och inte som företrädare för nån anonym grupp. Det är inte naivitet utan realism. Vi är tvungna, vi är beroende av varandra vare sig vi vill eller inte. Bättre då vara konstruktiv och bygga broar istället för att hålla på med hat, fördomar, hot, sablar, knivar, järnrör och sånt. Se filmen här: http://www.newsner.com/2015/03/de-ser-skelett-hangla-pa-en-skarm-men-sekunder-senare-budskapet-ar-lika-viktigt-som-det-ar-fantastiskt/

Sträckläste andra halvan av boken idag i en soffgrupp på övervåningen, medan resten av familjen badade japanskt på Yasuragi vid Hasseludden. Vi var alla nöjda med den arbetsfördelningen. Josefine Klougarts roman är den vackraste text jag läst på länge. Poetisk, associativ och ändå, eller just därför, oerthört träffande. Men man måste läsa noga. Man måste fylla i med sina egna erfarenheter av saknad och förlust och åldrande, annars faller orden till marken, platta och intetsägande. Att kunna skriva så. Imponerande. Fantastiskt. Det krävs en massa distans och visdom - utöver den estetiska förmågan att formulera träffande liknelser - för att få ner något sådant på papper. När jag var yngre samlade jag fina formuleringar på olika anteckningsblad, det blev en hel mapp av sparade citat och egna anteckningar. Ord som var alltför fulländade för att jag glömmas bort och aldrig upptäckas igen. Nu har jag inte samlat på många år, ekorrhjulet gjorde "banala" aktiviteter som den till o

Fotot av Astrid Lindgren © Jacob Forsell Astrid Lindgren, Raoul Wallenberg; Raoul Nordling, Fadime Sahindal. Stora humanister med mod och moralisk kompass. 

Snöoväder är härligt - när man är inomhus. Sänder en tanke till de som gav sig ut idag för att demonstrera för yttrandefrihet efter terrorattacken mot tidningen Charlie Hebdo. Själv mejlade jag till saudiska ambassaden häromdagen, efter att Amnesty uppmärksammat att bloggaren  Raif Badawi  dömts till spöstraff: "Dear Mr Ambassador, Could I plead with the officials of the Saudi Arabian nation to please respect the freedom of speech for all men, women and children of the world, as stated in Article 19 of the UN Universal Declaration of Human Rights: "E veryone has the right to freedom of opinion and expression; this right includes freedom to hold opinions without interference and to seek, receive and impart information and ideas through any media and regardless of frontiers:  http://www.un.org/en/ documents/udhr/  Mr  Raif Badawi  should not be punished for acting in accordance with this universal human right." 

Promenerat till biblioteket idag med dottern, hon skulle återlämna "Hungerspelen" som hon maratonläst de senaste dagarna. Själv kunde jag inte låta bli att låna Josefine Klougarts "En av oss sover" och första delen av Karl Ove Knausgårds "Min kamp". De ska ju vara så bra.  N u ska det alltså läsas, har kommit in i en ny läsfas tack vare några deckare. Inte bara nöjas med dramaserier och tidningen.  Idag innehöll DN för övrigt en bra ledare om tolerans och politiskt korrekthet . Det där när någon tycker sig vara modig genom att säga något som är "pk", inta en ståndpunkt som förväntas inom den grupp hen tillhör. Irriterande, eftersom den personen inte riskerar någonting. Eller när någon använder samma taktik och retorik som de hen vill motarbeta, som att demonisera de andra och ta till våld. Det är självklart bra att ta ställning. Och k lart man får slå tillbaka mot den som tar till våld.  Men det gäller att vara medveten om vad det är man g