Behövde verkligen den där jullediga slapparveckan, för nu har det brakat igång. Verksamhetsöversyn och facklig information, avtal att sätta sig in i och existentiella frågor som snurrar i bakhuvudet.Vad vill jag egentligen med mitt (arbets)liv? Tillhör jag en i princip överflödig yrkeskår, som den externa utredningen påstår? Inte har det blivit mindre att göra på jobbet heller, med underbemanning och allt som ska klaras av under det här sista året. Med jämna mellanrum halkar jag ner i dalen, när jag är ledig och hinner tänka, känna efter. Har ett enormt behov av att sova ikapp. Funderar på att erbjuda utredaren prao hos oss. Men jag känner åtminstone en trygghet i att vara anställd hos en arbetsgivare som, tror jag, lyssnar på facket och försöker do the right thing . Fått möjlighet att gå en livs- och karriärutvecklingskurs som är en bra hjälp på vägen att förstå sina styrkor och svagheter. Får också ett visst mått av positiv energi och jävlaranamma av själva omskakningen. Läser pepp