Surfar runt på svt.se/play och hittar en dokumentär om Västanå teater och arbetet bakom deras senaste uppsättning. En timme om hur manus, kostym, musik, koreografi, scenografi och dans växer fram genom enskilda tolkningar och lyhört grupparbete, för att bilda en konstnärlig enhet. Tänker: Vad fan gör jag bakom ett skrivbord hela dagarna?? PS: Fick ett anonymt beundrarbrev som svar på denna blogpost. Var väldigt glad i några sekunder, sen vaknade misstänksamheten. Webblänken visade sig gå till en sajt med levande 6-uppvisningar. Deprimerande. Finns det teknologi för att skanna bloggosfären efter foton på unga kvinnor i desperat behov av uppmärksamhet i syfte att upprätta kontakt för att locka dem in i 6-industrin, eller var det bara ett massutskick till potentiella 6-köpare? Vill bara göra klart för alla webbkravlare en gång för alla - jag är ingetdera.