Tyckt, tänkt och tecknat...

Men det där är ju jag, tänker jag när jag läser  SvD-artikeln om sk. högkänsliga människor . Den skulle jag vilja hålla upp framför alla - kanske främst min man - som tycker att jag ibland är för långsam och defensiv, när jag borde vara snabb och impulsiv, som han. Högkänslighet tycks vara ett  nedärvt personlighetsdrag hos en femtedel av befolkningen. Via artikeln kan man  klicka och komma till ett snabbtest . Högkänslighet tar sig t.ex. i uttryck så här: R ikt inre liv, lätt att bli uppjagad,  undviker situationer som överväldigar,  känslighet för höga ljud. Forskaren  Elaine Aron   säger: " Jag brukar skämta och säga att om man alltid är väldigt noga med att lokalisera nödutgången när man går på bio, blir man lätt stämplad som neurotisk – till den dag det faktiskt börjar brinna. Då uppfattas man i stället som väldigt smart." Jag gillar hennes slutkläm på artikeln:  " I vår kultur uppfattas högkänslighet ofta som något negativt, men såväl omgivningen som de högkänsl

Kanske är det för att jag en gång i tiden skrev en c-uppsats om samhällsklimatet i rasbiologins kölvatten. Om den tidens likriktning och förakt för svaghet. Jag har hur som helst väldigt svårt för när arbetsgivaren eller någon annan agerar överjag och säger åt mig vad jag ska göra på min fritid. På förra jobbet hade vi diskussioner om vad friskvårdstimmen - den förmån som bestod i en timmes friskvård på betald arbetstid - egentligen fick bestå av. Chefen och ledningen avsåg "pulshöjande" aktiviteter och inget annat. Jag undrade varför. Om poängen är att de anställda ska bli friskare och därmed arbeta bättre (vilket det förstås är), så är det väl inte självklart att det är just pulshöjande aktiviteter som är lösningen för alla och envar? Jag ville t.ex. kunna ta en längre promenad för att rensa tankarna och se saker ur nya vinklar, och räkna det som friskvård. Och tänk om någon skulle må allra bäst av yoga, besök på ett konstmuseum eller av att lyssna till musik? Visst har

Storstockholm är hemma för mig. Med sitt nervsystem av busslinjer och tunnelbanesträckor, stadskärnor och förortscentra, viadukter och industriområden, skogspartier och sjöar. Jag tycker mig förstå mig på geografin, topologin. Varför en korvkiosk ligger där den ligger och inte hundra meter åt ett annat håll. Det känns självklart. Kroppen har på något sätt lärt sig var de stora trafikflödena går, vart snön blåser på vintern, vart smältvattnet rinner på våren, hur solen står på sommaren. Så är det inte med andra landsdelar. Där marken kan vara platt och vidsträckt utan några markanta kännetecken medan hus och lador ligger utslängda på ett osorterat sätt, oavläsbart. Fast Göteborgsområdet kan jag längta till ibland, där har jag varit tillräckligt mycket för att känna igen mig här och där. Och tillräckligt lite, för att romantisera. Där finns den goa dialekten, där finns ett tydligare "vi" och där finns Havet, med sin hisnande uråldrighet. Och så har de Backa teater . Under

Så här såg det ut idag, efter gårdagens snöstorm. Vi hade el och alla kom hem i tid, bara lindrigt blåfrusna, så vi hade tur.

För några dagar sedan... Idag Tillbringat ett par veckor nu i yllepolo, fleecetröja och halsduk. Fetvadd i öronen. Halstabletter, hostmedicin, näsdroppar, pappersrulle och värktabletter inom räckhåll. Kommunicerat via handskrivna lappar och e-post. Det värsta var nätterna i början. Dagarna gick väl an, men nattvak i ångest är inget för mig. Otillräckligt med sömn, hostattacker från helvetet. Jag hostade så mycket att en muskel i bröstet krampar, känns som knivstick mellan revbenen så fort det sätter igång. Borde förmodligen ligga och vila hela tiden, men har svårt för det. Varit pigg i huvudet åtminstone några timmar varje dag. Och det funkar förresten inte att ligga ner i längden med hosta och ont i kroppen, det blir etter värre. Ja, du känner säkert igen det. Det är för jäkligt att inte vara frisk. Vid andra besöket på vårdcentralen konstaterade läkaren lunginflammation. Så det blev antibiotika. Nu har jag i alla fall inte ont och andnöd längre.  Är bara oändligt trött.  Och