Över hemgjord pizza och ett par glas svalt Stoneleigh pratade vi om teveseriepreferenser vid middagsbordet. Han undrade hur det kommer sig att jag följer Chuck - är inne på säsong 2. Det han uppfattat som något mycket sämre än en serie som t.ex. Pride and Prejudice som han vid det här laget accepterat som en av mina återkommande favoriter. Och de är förstås väldigt olika. Den som baseras på Jane Austens klassiker har förvisso mer djup och finess och trovärdighet än den lite tramsiga aktionkomediserien om slackers i en elektronikaffär i Burbank. Men jag hävdar att de ändå har något gemensamt: den stoiska inställningen till livet. Man har ju sina begränsningar. Man har gjort sina val. Man börjar i fyrtioårsåldern till slut inse att det inte lär bli några STORVERK, inga avgörande insatser värda fyrverkerier under ens korta liv, trots en del goda möjligheter och hårt arbete. Och det som förenar Elisabeth Bennet och Chuck Bartowski är att de blir förebilder här. De bär sina respektive b