Tyckt, tänkt och tecknat...

Japan är som en parallellvärld. Villor med  skjutdörrr och  uppåtvinklade takutsprång, höghus med rundade former. Massor av färgglada reklamskyltar, entoniga utrop och melodislingor som skräller från affärer och tågstationer. Bugningar och långa obegripliga hälsningsfraser. Allt rent, artigt och välordnat. Alla har blankt, tjockt, svart hår och är extremt välklädda. Jordbävningsvarnare på varje kafe. Gatuestetiken kastar en mellan strama kimonos och goth-Lolitor. T-banekartan ser ut som ett garnnystan och vi inser att vi bara sett den ena, att det finns två separata t-banesystem i Tokyo.  Bonsaiträdgårdarna ser ut att vara klippta med nagelsax. Härken av elsladdar och kopplingar hänger i luften mellan de tättliggande smala husen. T oasitsarna har  instrumentpanel  för t.ex.  eluppvärmning. Vi går på Edo-museet och insuper historia. På vår vandrarhems-ryokan sover man på golvet och borstar tänderna i trapphallen, delar på våningens båda ...

Så jävla ljuvligt. Nyutsprucket ljusgrönt överallt. Bäddar in och gömmer allt som varit dött och fult. Koltrastar och småsparvar försöker överrösta varandra. Syrenerna funderar på att slå ut. När som helst händer det. Körsbärsblombladen ligger som konfetti över gräs och grus. Väldigt Madicken. Det är söndagslugnt, ändå full aktivitet. Helgen började med en promenad i Velam, där L rider. Man följer de mjuka stigarna längs vattnet och plötsligt är man långt borta. Mattor av vitsippor under träden. Rådjur. Bergshällar vid vattenkanten som väntar på sommarens solbadare. Omkullblåsta träd. Marken sviktar under varje steg, prickig av ett vårregn som knappt märks, bara tassar högt uppe i trädkronorna. Ser i kommunens nyhetsbrev att det blir fågelskådarmornar i Velam i maj. Härligt - för den som är morronpigg. Minns när pappa drog ut oss barn i skogen för att skåda fåglar. Korvmackorna i en solig glänta var bäst. Och förväntan. Det är kanske vad man som barn behöver allra mest: föräldrar som b...

Medan andra fotograferar blommande körsbärsträd i Kungsträdgården, frekventerar uteserveringar och huttrar vid valborgseldar har jag tillbringat dagen inomhus med min skadade make. Strax efter att han på morgonen fått en stålställning levererad i ett stort antal byggsatser, för att måla om huset vilket han tänkt ta itu med direkt efter arbetsdagen på båtklubben, gick han och tokstukade foten istället. Inte med flit förstås. Men det dämpade vårglädjen. Ispåsar, bandage, högläge och värktabletter. Och med värktabletter (hans mot foten, mina mot huvudvärken) inget välsignat vin till middagen heller. Men man får vara glad för det lilla: en välgjord familjefilm med Jim Carrey om de föräldralösa syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Satt och tittade igenom hela extramaterialet med provfilmningar - den mannen älskar att improvisera, han borde resa runt som stand-up. Och njutbar text (många "welcome to my humble abode" och sånt som vi Austen-fantaster gillar). Tre tänkvärda sentenser...

Veckoslut i London med sommarvärme, promenader längs Themsen, fish&chips på pub, the Globe theatre (Shakespeares), Tower of London, afternoon tea, pratglada taxichaffisar, dubbeldäckarbussar och en demonstration.

Den som läser den här bloggen tänker förmodligen: nu får hon lägga av med sin välfärdsångest! Det är oattraktivt, lönlöst, improduktivt, löjeväckande och tröttsamt. Visst, det stämmer säkert. Men jag tänker ändå hävda min rätt att vara alla de där sakerna. Den här helgen har det varit lugnt på kravfronten. Mitt lutherska överjag kan nämligen räkna till 1 st frigga målad invändigt, några gigantiska diskar handdiskade och ett oräkneligt antal saker undanpysslade. Mina estetiska behov är också tillgodosedda inte minst med 1 st havsvik i glittrande sol och samma havsvik i kav lugnt månsken senare samma dag. Och alla övriga skuldkänslor har fått lägga ner vapnen och kapitulera eftersom det njutits både trevligt sällskap i olika omgångar, god mat i ännu fler omgångar, bad (ja, nästan i alla fall för min del). Sommaren är här. Och nu när vädret slagit om till blåst och regn ska jag skriva en stund medan F & E är på bio och ser Robin Hood och L bakar marängtårta i köket... PS: trycket över...

"Nothing's gonna stop me but divine internvention. I recon it's again my time to win some or learn some...[---] Open up your plans and damn you're free...Look into your heart and you'll find love. It's your God-forsaken right to be loved..." Se och lyssna till Jason Mraz och hans trummis/fantastiska back up singer (!)  på konsert i Korea 2007 - musikaliskt, skönt, opretentiöst, lyckorusigt... Vad passar bättre en solig vårdag när gruset ligger och dammar på gatorna och det varma ljuset finns kvar ända till efter sju på kvällen och värmen är så ny att man måste bara stanna upp och förundras och alla deadlines ännu ligger långt fram i tiden...

Allting är fint och vackert ute. Själv diskar, tvättar, städar man och gör ett mejlutskick om klasskassan till klassföräldrarna i sonens klass, tjafsar med dottern om att hon måste duscha efter fotbollsträningen även om hon bara stått i mål (!), lyssnar till vänners och bekantas fixande och trixande för att få vardagen att gå ihop, funderar över saker man måste lösa på jobbet, undrar exakt vilket datum det var gudsonen fyller år och när vi kan få till ett däckbyte på bilen, tittar skuldmedvetet på deklarationsblanketten, uppdaterar familjealmanackan med barnens kommande matsäckar och bilreparationen och kemtvätten och matcherna och undrar när man ska ta fästingvaccinet på Vårdcentralen som är öppen för sådant 15-17 på tisdagar, om man ska sätta på maten, eller kanske byta dammsugarpåsen först och undrar hur sjutton man programmerar bort den gälla pipsignalen som diskmaskinen börjat ge ifrån sig när den är klar. Som avslutning på en sån här söndag blir det lättsmält amerikana i form av ...