Handlade på inomhusmarknaden i Kandy, upptäckte på hotellrummet att den bruna papperspåsen som vykorten låg i hade beräkningar och elscheman på insidan. Innan det blev en påse hade alltså pappret tjänat som skissunderlag för någon elinstallatör. Fåglarna som skrek på kvällen.
Den omtalade vänligheten hos människorna. Någon sorts upphöjd resignation. Har det att göra med buddhismen? Den sköna lunken - är det lättare att uppnå den där långsamheten på en ö? Det var samma sak på Irland.
De högljudda kinesiska turisterna överallt.
Den utbredda lotteriförsäljningen inför nyår. Vid varje tunnelbaneuppgång stod de med sina bord och lotteriskyltar. Tydligen kunde man vinna en bil.
Trängseln i tygaffärerna. Har sällan upplevt trängsel vid tygförsäljning i Sverige.
Om vi åker dit igen ska det vara till augustifestivalen i samband med fullmånen för att vara med om processionen genom Kandy med Buddha-reliken. De rider på elefanter med en ask med en tand. Det
märkliga och fantastiska i olika länders och religioners heligheter.
Killarna i 16-årsåldern som dansade loss i en tågvagn mellan Newara Eliya och Ella. Enligt guiden är det vanligt att killar dansar på gatorna i samband med nyårsfirandet i april. Och både vuxna och unga män ler och vinkar åt främlingar. Den öppenheten.
Att stå i vinddraget i de öppna tågdörrarna medan man gnisslade fram över inlandets högplatå och såg ut över gröna bergssidor övervuxna av teplanteringar i dalgångarna och de blånande bergen vid horisonten.
Konduktören med sin handskrivna lapp för att hålla reda på vem som går av på vilken station, för att på så sätt kunna sälja lediga säten längs vägen.
Snickaren som äger marken med den fantastiska vyn över tågbron Nine Arc Bridge som korsar en dalgång, han som byggde enkla rum och tjänar mångdubbelt mer på att inhysa turister än på att vara snickare.
Fladdermössen över natthimlen. Aporna som landade på plåttaket till vår hydda och väckte oss mitt i natten. Korna, aporna och hundarna längs vägarna. Männen som stannade, vattnade och kylde kalven till en trafikdödad ko mitt i landsvägshettan.
Turisthotellbyggena i slänterna längs de branta bergssidorna där myndigheterna vägrat ge byggnadstillstånd, den korrupta politiken på olika nivåer.
Den småväxta tamilkvinnan som kommer till vårt öppna bilfönster och tigger men blir bortchasad av chauffören, ganska bryskt. Nej, vi har inga etniska motsättningar längre. Det är bara de muslimska affärsmännen som ställer till problem genom att införa en lönsam bildelsimport som kringgår skatteregler och lever utmanande i sina nyrika hus.
Vattenfallet Rawana Falls nära Nine Arc Bridge.
Benen som sticker ut från varje lastbilsflak, där unga och gamla män, arbetare, tar igen sig i hettan mellan arbetspassen. Lantarbetare? Byggare? Åttio procent lär jobba i jordbruket.
Skylten: Starting Elephant Corridor mitt ute på landsbygden.
Tanken på den obefintliga reningen av toaavfall från alla små hus med plåttak och enkla vattenanordningar. Eller den obefintliga avgasreningen från alla dieselbilar och tuc-tucs. Högen med plastavfall i en slyskog längs vägen där vi stannar och uträttar våra behov.
Budgethotellens inredning som delvis är bara för syns skull. En plugg i ett handfat som inte går att få upp igen. Lampor utan fungerande glödlampor. Nykaklad dusch utan tillräckligt vattentryck för att räcka upp till munstycket, bara till den nedre vattenutkastaren i benhöjd.
Förra regeringens skrytbygge till motorväg, flygplats och hamn med lån från Kina - helt öde. Indiska regeringens uttryckliga missnöje med förra regimens flirt med kinesiska långivare.
Sköldpaddan som stöter till ett bord på strandpromenaden i mörkret. Plötsligt ett meterstort djur som rör sig vid dina fötter, kravlar tillbaka ner mot havet och försvinner i en våg.
Safari-eftermiddag med elefanter, hjortar, vildsvin, pelikaner, varaner, maraboustorkar, påfåglar, bufflar och en leopard som skymtade mellan träden.
Krokodil i damm. Inte inne i nationalparken, utan utanför bland människorna.
Lyxhotellet på stranden, byggt efter tsunamin 2004 men som saknar takterass eller någon högre punkt att ta skydd på om larmet skulle gå.
Skillnaden mellan en king coconut (med kokosmjölk) och en vanlig kokosnöt (med kokosfett). Alla alla deras starka curryrätter är baserade på kokosmjölk. Därav högarna med kokosnötter på marknaden och i vägstånden. Att srilankeserna inte kan leva utan sina curryrätter - varje måltid ungefär samma såser. Dhal blev min favorit.
Riset som odlas överallt, serveras till varje måltid liksom nudlar, chilisallader och torra kryddblandningar i små skålar. Springhoppers, pannkakor, som man kan äta med ett ägg på eller rullade med cocos och socker eller med chiliröra över. Man klarar sig långt på att vara vegetarian men det är svårt om man inte klarar starka kryddningar.
Vin och sprit förekommer knappt, men deras Lion beer är väldigt god.
Myggmedel morgon och kväll. Man vill ju inte ha malaria eller dengifeber.
Dofterna av diesel, varm asfalt, ruttnande grönsaker, torkad fisk, rökelse, parfymer, kokos och frityr.
Den omtalade vänligheten hos människorna. Någon sorts upphöjd resignation. Har det att göra med buddhismen? Den sköna lunken - är det lättare att uppnå den där långsamheten på en ö? Det var samma sak på Irland.
De högljudda kinesiska turisterna överallt.
Den utbredda lotteriförsäljningen inför nyår. Vid varje tunnelbaneuppgång stod de med sina bord och lotteriskyltar. Tydligen kunde man vinna en bil.
Trängseln i tygaffärerna. Har sällan upplevt trängsel vid tygförsäljning i Sverige.
Om vi åker dit igen ska det vara till augustifestivalen i samband med fullmånen för att vara med om processionen genom Kandy med Buddha-reliken. De rider på elefanter med en ask med en tand. Det
märkliga och fantastiska i olika länders och religioners heligheter.
Killarna i 16-årsåldern som dansade loss i en tågvagn mellan Newara Eliya och Ella. Enligt guiden är det vanligt att killar dansar på gatorna i samband med nyårsfirandet i april. Och både vuxna och unga män ler och vinkar åt främlingar. Den öppenheten.
Att stå i vinddraget i de öppna tågdörrarna medan man gnisslade fram över inlandets högplatå och såg ut över gröna bergssidor övervuxna av teplanteringar i dalgångarna och de blånande bergen vid horisonten.
Konduktören med sin handskrivna lapp för att hålla reda på vem som går av på vilken station, för att på så sätt kunna sälja lediga säten längs vägen.
Snickaren som äger marken med den fantastiska vyn över tågbron Nine Arc Bridge som korsar en dalgång, han som byggde enkla rum och tjänar mångdubbelt mer på att inhysa turister än på att vara snickare.
Fladdermössen över natthimlen. Aporna som landade på plåttaket till vår hydda och väckte oss mitt i natten. Korna, aporna och hundarna längs vägarna. Männen som stannade, vattnade och kylde kalven till en trafikdödad ko mitt i landsvägshettan.
Turisthotellbyggena i slänterna längs de branta bergssidorna där myndigheterna vägrat ge byggnadstillstånd, den korrupta politiken på olika nivåer.
Den småväxta tamilkvinnan som kommer till vårt öppna bilfönster och tigger men blir bortchasad av chauffören, ganska bryskt. Nej, vi har inga etniska motsättningar längre. Det är bara de muslimska affärsmännen som ställer till problem genom att införa en lönsam bildelsimport som kringgår skatteregler och lever utmanande i sina nyrika hus.
Vattenfallet Rawana Falls nära Nine Arc Bridge.
Benen som sticker ut från varje lastbilsflak, där unga och gamla män, arbetare, tar igen sig i hettan mellan arbetspassen. Lantarbetare? Byggare? Åttio procent lär jobba i jordbruket.
Skylten: Starting Elephant Corridor mitt ute på landsbygden.
Tanken på den obefintliga reningen av toaavfall från alla små hus med plåttak och enkla vattenanordningar. Eller den obefintliga avgasreningen från alla dieselbilar och tuc-tucs. Högen med plastavfall i en slyskog längs vägen där vi stannar och uträttar våra behov.
Budgethotellens inredning som delvis är bara för syns skull. En plugg i ett handfat som inte går att få upp igen. Lampor utan fungerande glödlampor. Nykaklad dusch utan tillräckligt vattentryck för att räcka upp till munstycket, bara till den nedre vattenutkastaren i benhöjd.
Förra regeringens skrytbygge till motorväg, flygplats och hamn med lån från Kina - helt öde. Indiska regeringens uttryckliga missnöje med förra regimens flirt med kinesiska långivare.
Sköldpaddan som stöter till ett bord på strandpromenaden i mörkret. Plötsligt ett meterstort djur som rör sig vid dina fötter, kravlar tillbaka ner mot havet och försvinner i en våg.
Safari-eftermiddag med elefanter, hjortar, vildsvin, pelikaner, varaner, maraboustorkar, påfåglar, bufflar och en leopard som skymtade mellan träden.
Krokodil i damm. Inte inne i nationalparken, utan utanför bland människorna.
Lyxhotellet på stranden, byggt efter tsunamin 2004 men som saknar takterass eller någon högre punkt att ta skydd på om larmet skulle gå.
Skillnaden mellan en king coconut (med kokosmjölk) och en vanlig kokosnöt (med kokosfett). Alla alla deras starka curryrätter är baserade på kokosmjölk. Därav högarna med kokosnötter på marknaden och i vägstånden. Att srilankeserna inte kan leva utan sina curryrätter - varje måltid ungefär samma såser. Dhal blev min favorit.
Riset som odlas överallt, serveras till varje måltid liksom nudlar, chilisallader och torra kryddblandningar i små skålar. Springhoppers, pannkakor, som man kan äta med ett ägg på eller rullade med cocos och socker eller med chiliröra över. Man klarar sig långt på att vara vegetarian men det är svårt om man inte klarar starka kryddningar.
Vin och sprit förekommer knappt, men deras Lion beer är väldigt god.
Myggmedel morgon och kväll. Man vill ju inte ha malaria eller dengifeber.
Dofterna av diesel, varm asfalt, ruttnande grönsaker, torkad fisk, rökelse, parfymer, kokos och frityr.
Kommentarer
Skicka en kommentar