Tyckt, tänkt och tecknat...

Har just beställt den här novellsamlingen: No one belongs here more than you. Blev påmind om Miranda July (som gjorde och spelade i filmen You and me and everyone we know) och tips om boken när jag läste Katarinas blogg Stål och reklam . Hon har bland annat en länk till den här sajten där MJ gör reklam för sin novellsamling på ett kylskåp. Se den!

Äntligen provat längdskidor. Tror inte jag åkt på en sisådär tjugo år. Det VAR fortfarande kul! Speciellt i solsken och utan alltför många uppförsbackar. För Lisa var det första gången. Hon föll ungefär hundra gånger men gav inte upp och kände sig som en vinnare ändå. Firades på Långa raden med latte och pannkakor. Sen lämnade vi tillbaka skidorna. Skaffar nog egna på efter-säsongs-rean.

Bloggen blir nån sorts förvaringsmapp för intryck, åsikter och upplevelser. Så nu lägger jag upp några teckningar också - det enda jag åstadkommit de senaste åren. Man får passa på när barnen sover.

De senaste dagarna har näsdroppar toppat listan över bästa uppfinningar. Ohotad etta. Om jag skulle försöka mig på nån rangordning av övriga 9-i-topp skulle det se ut ungefär så här i dag: - tvättmaskinen - värktabletten - boktryckarkonsten - tampongen - kylskåpet - telefonen - filmkameran - PC:n - gitarren Lisa, som är hemma med feber efter gårdagens vaccination, tycker att tuggummimaskinen ändå hamnar på första plats. Sen kommer enligt henne: godiset, boken, spisen, ipoden, högtalaren, julafton, lampan, vågen och spelen. PS: jag borde anat att hon inte var riktigt på topp i går när hon slocknade klockan sju i soffan...(se nedan)

Vissa dagar tror jag fyrtioårskrisen helt avklingat, men så gör den sig påmind igen. Inte krisen, men själva vilsenheten och besvikelsen. Blev det bara det här? Andra dagar är jag så nöjd. När Lisa glatt håller mig i handen hela vägen från skolan och berättar om repetitionerna av Hanna Montana-sången som tjejerna ska sjunga på klassens timme. Emil som kommer hem eld och lågor över helgens badmintonläger. Fredrik, min fredrik. Och jobbet, hemmet, kompisarna, skrivprojektet, resplanerna, sommarplanerna... Mitt liv rör sig inte i några större cirklar. På ytan ser det säkert trist ut, medelålders och förortsgrått. Men det har i princip allt jag kan önska. Tänk att jag kunde skriva det en dag. Och två riktigt bra saker har jag åstadkommit i alla fall. Se fotobevis.

Foto: Dramaten Det är härligt med gamla vänner. Som man kan gå på teater med, fika med, tanka livsvidsomar av. Efter en promenad från Slussen träffade jag AL på Wienerkonditoriet där vi drack te och pratade om utmattningssymtom, "duktiga flickor", föräldraskap. Bland annat. Sen gick vi till näraliggande Dramatens lilla scen där Julia Dufvenius och Michael Nyqvist spelar Jane Eyre och Mr Rochester. Apropå duktig flicka: snacka om moralisk resning! Att tacka nej till egen lycka för att killen gjort det omoraliska valet att lämna sin första, mentalsjuka hustru. Den uppoffringen går inte av för hackor! Pjäsen hade lätt kunnat bli dammigt och oengagerande kostymdrama. Men det är inte obegriplig kvinnlig underlägsenhet och manlig arrogans som står i centrum - som när jag som tonåring läste Charlotte Brontës roman och inte förstod huvudpersonernas drivkrafter. Fyrtio år gammal, och i den här versionen, ser jag istället i Jane en okuvlig personlighet som kräver att få vara huvud

Vardagens små detaljer... Jag vet inte om de är så mycket att ha bilder på alltid. Inte dagens i alla fall.

Ovanstående bild inbjuder till källkritik. Notera att skogsranden ingalunda bär spår av den frost som varje stockholmare sett pryda växtligheten de senaste veckorna. Notera även hur uppenbart yngre både Fredrik och Lisa ter sig. Och hur få Stockholmssiluetter som syns i bakgrunden. Detta är ingen färsk bild. Den är inte från dagens tur runt Humlegårdens anlagda skridskobana där kulörta lyktor lyste inbjudande över oss och ett antal italienska och tyska turister medan Frank Sinatra och Magnus Uggla sköljde ur högtalarna. Nej, den är från förra vinterns skrinnande vid Hellasgården. Dagens alldeles utomordentliga bilder råkade jag nämligen nyss radera när jag skulle mejla över dem från mobilen. Där rök bilder från Lisas kör, mitt och Anitas besök på Island och diverse andra OERSÄTTLIGA bilder som jag naturligtvis inte brytt mig om att föra över medan tid var. Ironiskt nog, eftersom jag nyss surfade runt på ett antal mycket proffsigare bloggar än den här och noterade hur viktig BILDEN är,

1 januari 2010. Rena science fiction för inte så länge sen. Nu är vi där. Ute ser det ut som det ska en nyårsdag. Allt ligger inbäddat och skinande vitt. Varenda tallbarr är frostsprejat. Snön ligger som dockskåpsbomull över hus, staket och bilar. Jag går vändan ner mot vattnet, genom små skogspartier, längs sundet och upp mellan kullarna bland gamla sommarstugor, arkitektritade drömhus och oproportionerliga skrytbyggen. Gulnande vattenfall har stelnat längs bergssidorna. Stannar en stund nere vid stranden där isen ligger tunn. En stor flock änder letar mat längs iskanten som börjat smälta i solen och är blank som spegelglas. Mitt på flaket är isen pudrad av snökristaller och ser förrädiskt stabil ut. Några båtar ligger kvar i vattnet som kluckar tyst mot skroven. Jag kisar mot bron. Solens orangegula bländar genom de tunna molnbanden. Siluetten påminner om Tranebergsbrons spann som alltid skymtade vid horisonten från promenadstigarna längs Alviks stränder, som en trygg grindpost i bet