Tyckt, tänkt och tecknat...

Foto:  Aaron Martin-Colby Det har gått ett år sedan medlemmar i ryska gruppen Pussy Riot började trakasseras, anklagades för huliganism och så småningom fängslades för att de haft mage att uttrycka sina åsikter. Artikel 19 i FNs deklaration om mänskliga rättigheter lyder: Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser. Mer behöver väl inte sägas? Ända sedan jag läste  Allt som är fast förflyktigas av Marshall Berman , en fantastisk bok om modernismen, så har jag velat se Sankt Petersburg. Men Putins Ryssland är verkligen inget att längta till! Föraktet för mänskliga rättigheter, förföljelse av oliktänkande, vänskapsband med lurendrejare som Berlusconi och odlandet av en fascistisk machokultur, är inget som lockar en turist som mig. Nyheter om Pussy Riot

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...