Fortsätt till huvudinnehåll

En av oss sover

Sträckläste andra halvan av boken idag i en soffgrupp på övervåningen, medan resten av familjen badade japanskt på Yasuragi vid Hasseludden. Vi var alla nöjda med den arbetsfördelningen. Josefine Klougarts roman är den vackraste text jag läst på länge. Poetisk, associativ och ändå, eller just därför, oerthört träffande. Men man måste läsa noga. Man måste fylla i med sina egna erfarenheter av saknad och förlust och åldrande, annars faller orden till marken, platta och intetsägande. Att kunna skriva så. Imponerande. Fantastiskt. Det krävs en massa distans och visdom - utöver den estetiska förmågan att formulera träffande liknelser - för att få ner något sådant på papper.
När jag var yngre samlade jag fina formuleringar på olika anteckningsblad, det blev en hel mapp av sparade citat och egna anteckningar. Ord som var alltför fulländade för att jag glömmas bort och aldrig upptäckas igen. Nu har jag inte samlat på många år, ekorrhjulet gjorde "banala" aktiviteter som den till ovälkomna tidstjuvar. Men härmed tar jag upp samladet igen. Digitalt, här i min egen världsrymd.

"Det finns en känsla av omvänd ansats. [---] Hon är hela tiden förskjuten i tid."

"Den känslan har jag; jag har hela tiden skjutit upp dig. Jag undrar om man kan vända på den meningen. Om du hela tiden har skjutit upp mig. Och jag; om jag tagit ut något i förskott, som sedan blev inställt. [---] En inställd fest, den känslan går jag runt med."

"Solen klättrar upp på husfasaderna, det har blivit vår mitt i vintern. Träden klättrar upp i den blå himlen. Jag tvingar månaderna ur mina texter."

"Det är en obehaglig misstanke man kan få. Att man är en bortbyting, att man inte alls hör hemma där, där man så uppenbart hör hemma, och dit man springer när världen liksom stramar åt kring halsen. Spannet mellan känslan av att vara älskad helt förbehållslöst och att vara älskad med en hel massa förbehåll, det går inte att sätta fingret på det."


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

På plats i Tokyo

Japan är som en parallellvärld. Villor med  skjutdörrr och  uppåtvinklade takutsprång, höghus med rundade former. Massor av färgglada reklamskyltar, entoniga utrop och melodislingor som skräller från affärer och tågstationer. Bugningar och långa obegripliga hälsningsfraser. Allt rent, artigt och välordnat. Alla har blankt, tjockt, svart hår och är extremt välklädda. Jordbävningsvarnare på varje kafe. Gatuestetiken kastar en mellan strama kimonos och goth-Lolitor. T-banekartan ser ut som ett garnnystan och vi inser att vi bara sett den ena, att det finns två separata t-banesystem i Tokyo.  Bonsaiträdgårdarna ser ut att vara klippta med nagelsax. Härken av elsladdar och kopplingar hänger i luften mellan de tättliggande smala husen. T oasitsarna har  instrumentpanel  för t.ex.  eluppvärmning. Vi går på Edo-museet och insuper historia. På vår vandrarhems-ryokan sover man på golvet och borstar tänderna i trapphallen, delar på våningens båda ...

Är man protestant, eller?

Jobbar på att bli mindre protestantisk. Fast det är svårt. Helgen, som utgjordes av två av de varmaste och somrigaste dagarna hittills i år, tillbringade jag till en början plikttroget med att pricka av uppgifter i familjealmanackan: räkna och göra mejlutskick om klasskassan; räkna och redovisa lagkassan; tvätta några maskiner, plocka undan på tomten, ta del av barnens veckobrev från skolan och städa undan i huset. Istället för att skjuta upp det tråkiga, bara dra ut och njuta av solen. Det vet man ju hur sånt slutar. Man dåsar och drömmer sig bort. Blir berusad av dofter från buskar och träd. Njutningsfullt handlingsförlamad. Man struntar snart i klockan, struntar i måltider, struntar i att telefonen ringer. Fastnar förhäxad med näsan i skyn där en björktrast och en skata utkämpar en duell i den döda tallkronan. Noterar ogräset mellan plattorna och skiter glatt i det. Häller upp ett glas vin. Blir myrbiten. Känner solen krypa i huden. Jo, jag gjorde det också. Till slut.

Roliga minnen från Japan

Att resa är en nyttig perspektivförskjutning. Upptäckte att Europa är ungefär en och samma sak i Japan - på tapasbaren Blanco med "Spanish table" i ett av Tokyos höghus hänger ett foto av Colosseum på väggen. Toatofflorna får absolut inte användas någon annan stans än där och toan har instrumentpanel. Godiset är inte som vårt - som påsen med en blandning av spigg och mandel. Eller gelebollar på spett i kolasås. Eller glass med smak av grönt te. Engelskan haltade ibland på skyltarna. Och vilda apor uppe på ett berg! Oväntat var också att höra Ack Värmeland du sköna med Monika Z på ett kafe i Kyoto...   Tips för dig som också ska till Japan: Läs på, t.ex. "Första klass reseguide", om Japan innan du åker.  Hyr en liten bärbar router/wifi på flygplatsen, så kan du surfa och använda Google maps till en rimlig kostnad. En fråga om överlevnad när man inte kan språket! Hyr cyklar i Kyoto! Se även:  Efter två veckor på resa , Till K...