Gått och pulat hemma, diskat, tagit hand om tvätt, vattnat blommorna, plockat undan, hjälpt E att planera sina målsättningar för nästa termin inför utvecklingssamtalet imorgon. Förnöjd men jävligt trött (varför svär jag så mycket nuförtiden?). Men så plötsligt slår jag armbågen i dörren, tappar väskan, gör illa ett finger och får nog av att tjata på att även barnen ska plocka undan och göra sig klara inför kvällen. Och då får jag ett Grímsvötn-utbrott. Det mullrar upp från ingenstans, jag blir lika förvånad själv. Barnen utväxlar blickar och undviker mig. Jag får osa aska ett tag i ensamhet. Laddar dvd:n med "Wonder boys" som förutom att vara en bra film, är helt rätt när man har behov av att istället känna sig som en lite skabbig men ändå intressant bohem bland andra missförstådda genier. PS: Är det inte Hannah/Katie Holmes som spelar presidentfrun Jackie i dramaserien som SVT visade nyss?