Så har jag gjort ett första pass på Centralen. Efter att ha lämnat kläder, serverat mat på Nobelberget, sorterat insamlade kläder i Tomteboda och gått Röda korsets volontärskurs skrev jag upp mig på fyra kvällstimmar. Det kom inte jättemånga flyktingar med tågen från Malmö just ikväll, åtminstone inte genom de utgångar jag bevakade med några gosedjur och juiceförpackningar redo. Det var tillräckligt många på plats från Polisen, Migrationsverket, Socialen, Röda korset och Refugees Welcome för att göra situationen smidig, vid sidan av frivilliga läkare och jurister. Mitt jobb var att vara medmänniska några timmar. En barnfamilj fick några blöjor. En annan barnfamilj blev kvar hela kvällen i väntan på en vän som skulle betala för deras biljett till Finland. Jag redde ut förutsättningarna för onlinebeställning i biljettluckan på SJ. Som tur var fanns två flerspråkiga killar på plats. Jag lekte med med familjens busiga lilla fyraåring. Till slut ordnades ett tillfälligt boende över natten till familjen och de fick skjuts dit. En ung kille hade lunginflammation och fick gå direkt till läkarvolontären. En annan ensamkommande pojke på bara 14 år skulle åka vidare med tåg, men polisen tillkallades när det började cirkla en äldre man runt pojken och tog foton - misstänkt grooming. Många kom bara fram till vårt bord för ett glas vatten. Lika många hemlösa som flyktingar tog en frukt och gick vidare. Fick några ärliga leenden från barn och unga killar på flykt, mitt i deras trötta ansikten en gnutta hoppfullhet. Tiotals stockholmare kom förbi och noterade vad som behövdes enligt listan på väggen, för att sedan komma tillbaka med frukt, vatten, festis. Någon lämnade ett gosedjur, en annan sina matsäck. Och dessutom fick jag tillfälle att stöta ihop med några riktigt trevliga volontärskollegor. Det var en bra kväll.
Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...
Kommentarer
Skicka en kommentar