Tyckt, tänkt och tecknat...

Läser just nu tre böcker samtidigt - ovanligt intensivt för att vara mig! Elena Ferrantes Min fantastiska väninna, Karl-Ove Knausgårds Min kamp (första delen) och deckaren Bränd himmel av Gilly MacMillan, som DN vänligt no g gav prenumeranter som ebok i somras. Kampen lyssnar jag på som ljudbok från bibblan till och från jobbet och Ferrante läste jag som vanlig pappersbok. Läsverktyg anpassade till olika situationer, underbart! Det blir ju mer läst på det sättet. Alla tre bra eller väldigt bra när det gäller Elena och Gilly. Hoppas kampen tar sig i kommande böcker, just nu är det ett tragglande med detaljer utan urskillning. Kanske har detta tragglande en mening som kommer att visa sig, kanske inte. Hade i alla fall glädjen att diskutera Ferrantes bok med läsarcirkeln i söndags, alltid lika kul. Och skrivandet? Återkommer till det.  

Promenerat till biblioteket idag med dottern, hon skulle återlämna "Hungerspelen" som hon maratonläst de senaste dagarna. Själv kunde jag inte låta bli att låna Josefine Klougarts "En av oss sover" och första delen av Karl Ove Knausgårds "Min kamp". De ska ju vara så bra.  N u ska det alltså läsas, har kommit in i en ny läsfas tack vare några deckare. Inte bara nöjas med dramaserier och tidningen.  Idag innehöll DN för övrigt en bra ledare om tolerans och politiskt korrekthet . Det där när någon tycker sig vara modig genom att säga något som är "pk", inta en ståndpunkt som förväntas inom den grupp hen tillhör. Irriterande, eftersom den personen inte riskerar någonting. Eller när någon använder samma taktik och retorik som de hen vill motarbeta, som att demonisera de andra och ta till våld. Det är självklart bra att ta ställning. Och k lart man får slå tillbaka mot den som tar till våld.  Men det gäller att vara medveten om vad det är man g...

  I år var jag på Bokmässan för första gången i mitt liv! Det var sannerligen på tiden, ja. Spännande. Mer varierat än jag kunnat föreställa mig. Fingrade på Zugmunt Bauman-titlar i Daidaols monter och deckare i de stora förlagens hyllor, på manga-CD och julkort och konstvykort, barnböcker, informationsblad mot droger och informationsblad för solidaritet... Gick vilse ett par gånger. Det var helt klart ett misstag att tänka "Hm, bra bok, hit ska jag gå tillbaka sen och handla", eftersom jag inte hittade tillbaka. Forskartorget var lyckat. Gillade Sveriges Unga Akademis utmaning som den dagen var en fråga nåt i stil med: "Vilken sorts forskning vill du se mer av i framtiden?" Det var kul att läsa alla post-it-lappar med svar från mässbesökarna. Sen hade jag turen att det inte fanns något hotellrum kvar åt mig på kvällen. Bara en svit! Att få ostörd tid att jobba på tåget var också fantastiskt. Öppet kontorslandskap är trevligt, men jobba koncentrerat och tä...

Varannan klassiker, bestämde vi i bokcirkeln. Nu är "Idioten" på 584 sidor avverkad. Det var det pratigaste jag läst på länge. Intressant, till en början, som idéroman där idealism/naivitet ställs mot nihilism. De olika förhållningssätten personifieras av huvudpersonen, en sjuklig, idealistisk, fattig furste, och de olika figurer han stöter på när han återvänder till Tsar-Ryssland efter en sanatorievistelse i Schweiz för behandling av sin epilepsi. Men det blir aldrig spännande eller särskilt medryckande. Fast de första kapitlen lovar gott. Ta bara den här meningen: "Den svarthårige grannen i sin sköna päls hade suttit och iakttagit allt detta, delvis i brist på annan sysselsättning, och med det ofinkänsliga småleende med vilket man ibland så ogenerat och lättsinnigt uttrycker sin tillfredsställelse över andras obehag, frågade han: -Fryser ni?"  Eller när dåtida Petersburgs medelklass beskrivs som ett samhälle som låter skvallermedia och oroligt varumärkesvårdande...

En gråmulen blåsig dag som idag är det flädersaft, körsbär och alvedon som gäller när väskorna landat i hallen. Har just kommit hem från landet. Packat, plockat undan ute och inne, städat ur stugorna, burit i och ur båten i ihärdig vind och sen landat hemma med hämt-thai och värktablett mot nacken. Laddat en första tvättmaskin. Betalat räkningar, svarat på meddelanden, kollat facebook, gjort nya inköpslistor till Bygg-Ole. Sommarledigheten är som bäst med en blandning av intensivt umgänge, långsamma dagar bara med lilla familjen och en del total ensamhet. Den senaste veckan har jag fått lite av allt. Jag har badat, sågat, snickrat, njutit solnedgångar, umgåtts, druckit sommaren till, ätit gott, diskat handdisk med sällskap av P1 (lyssnat på serien om fördomar "Jag retar mig på dig" och följetongen "Madame Bovary"), fällt ett dött träd, läst i Tove Janssons "Sommarboken" för dottern, dödat spindlar, löst korsord och tack vare svågerns investering i 4G...

Läser om Erlend Loes lilla bok Naiv Super. Insåg inte riktigt hur bra den är, första gången. Då var den mest knasig, lustig. Jag undrade om författaren var en lika naiv och hopplös slacker som huvudpersonen, sådana där killar som dyker upp överallt och som man retar sig på. Eller om han var ironisk och distanserade sig från honom. Nu läser jag om boken och möter en författare som sympatiserar med sin huvudperson i hans misslyckande, i en livskris som inte alls är något att dra på munnen åt, egentligen. En som bestämt sig för att vara ärlig. Oavsett hur löjeväckande eller hur anstötlig hans brist på ambitioner i livet ter sig. Ännu en bok om välfärdssamhällets unga som saknar färdriktning, mål och mening i tillvaron. Men med sin stil kändes den som något helt nytt när den kom. Precis som med filmer jag sett förut, har jag dock helt och hållet glömt hur det gick. Det blev trots allt inget skrivande på det egna projektet fastän jag varit gräsänka idag. Lämnat lilltjejen på läger, ...