Vinterns första plåtskador är ett faktum. På lördagsmorgonen står en röd sedan nedhasad i diket med nosen tryckt mot grannens brevlåda. Det var den där killen som alltid åker lite för fort. Hoppas han tar det lite lugnare framöver. Min dotter har plockat upp ett ironiskt uttryck: Varför vara glad i dag när man kan oroa sig för morgondagen? Det påminner om boktiteln: Varför vara lycklig när du kan vara normal? Den tipsade en kollega om. Har hunnit med lussebak, middag och vinprovning hos goda vänner, promenad, allmän städning och tvätt som vanligt och ändå känns helgen för kort. Min inre kompass är inställd på jul och ledighet nu. Det blir så när det snöat och man bakat och tagit fram julljusstakarna, ljusslingorna och lyssnat på olika Spotify-listor med julmusik. Som den här låten med Henrik Dorsin. Nu ska jag kolla om det finns biljetter till Shakespeares samlade verk på Boulevardteatern och så ska jag kolla vad samtalsserien På djupet på Stadsteatern bjuder på. Och så ska jag ansö