Tyckt, tänkt och tecknat...

Mycket vatten på sistone. Som det ska vara på sommaren. Hönö. Ljugarn. Snart blir det Saxaren. Livet är gott.

En gråmulen blåsig dag som idag är det flädersaft, körsbär och alvedon som gäller när väskorna landat i hallen. Har just kommit hem från landet. Packat, plockat undan ute och inne, städat ur stugorna, burit i och ur båten i ihärdig vind och sen landat hemma med hämt-thai och värktablett mot nacken. Laddat en första tvättmaskin. Betalat räkningar, svarat på meddelanden, kollat facebook, gjort nya inköpslistor till Bygg-Ole. Sommarledigheten är som bäst med en blandning av intensivt umgänge, långsamma dagar bara med lilla familjen och en del total ensamhet. Den senaste veckan har jag fått lite av allt. Jag har badat, sågat, snickrat, njutit solnedgångar, umgåtts, druckit sommaren till, ätit gott, diskat handdisk med sällskap av P1 (lyssnat på serien om fördomar "Jag retar mig på dig" och följetongen "Madame Bovary"), fällt ett dött träd, läst i Tove Janssons "Sommarboken" för dottern, dödat spindlar, löst korsord och tack vare svågerns investering i 4G...

Läser om Erlend Loes lilla bok Naiv Super. Insåg inte riktigt hur bra den är, första gången. Då var den mest knasig, lustig. Jag undrade om författaren var en lika naiv och hopplös slacker som huvudpersonen, sådana där killar som dyker upp överallt och som man retar sig på. Eller om han var ironisk och distanserade sig från honom. Nu läser jag om boken och möter en författare som sympatiserar med sin huvudperson i hans misslyckande, i en livskris som inte alls är något att dra på munnen åt, egentligen. En som bestämt sig för att vara ärlig. Oavsett hur löjeväckande eller hur anstötlig hans brist på ambitioner i livet ter sig. Ännu en bok om välfärdssamhällets unga som saknar färdriktning, mål och mening i tillvaron. Men med sin stil kändes den som något helt nytt när den kom. Precis som med filmer jag sett förut, har jag dock helt och hållet glömt hur det gick. Det blev trots allt inget skrivande på det egna projektet fastän jag varit gräsänka idag. Lämnat lilltjejen på läger, ...

Näst sista dagen innan Dolly, sommarkaninen, ska lämnas tillbaka. Till helgen får vi ladda upp med näsdukar och nostalgiskt titta igenom de cirka hundratalet foton som dottern tagit av det lilla luddiga krypet. Uppväxt som jag är bland allergiker har jag aldrig haft en tanke på husdjur. Och Dolly har inte ändrat på den saken. Men jag måste medge att hon är fin. Kaninen skapar någon sorts hemtrevnad, hela familjen engagerar sig i hennes väl och ve. Även om dottern som tjatat sig till kanin-på-prov, förstås fått ta största ansvaret. Och även om det är maskrosbladen eller klövern eller moroten som gör att Dolly hoppar upp av förtjusning när man närmar sig buren, känner man sig ändå lite betydelsefull.

Jag hatar att lämna ön. Det är lika jävligt varje gång. Det har alltså inget att göra med hur mycket tid jag har på mig att bli klar med mitt, eller hur vädret är, eller mitt dagshumör. Nej, det är själva lämnandet. När jag tömmer kylskåpet, packar ihop de sorgliga tomförpackningarna av glas, papper och plast som hopats bakom hörnet under en veckas vistelse, skakar ur brödburken, dammsuger upp smulor och döda flugor, diskar ur vattendunkar, skakar filtar och bäddar sängar så tvingas jag koppla på den där kalla kliniska lokalvårdarblicken som förvandlar semesterparadisets favoritplats till inget mer än en illa åtgången samling brädor i behov av slipning, målning och såpa. Det knäcker semesterromantikern i mig lite varje gång, den där transformationen från livsnjutare till inspektör.

De trädklädda bergssidorna tonar bort i blått dis på andra sidan dalen, men dessförinnan miltals av kulliga träd, odlingsfält, närliggande byar och ett lapptäcke av tegeltak i den lilla byn med de trånga gränderna rakt nedanför muren där torget med plataner, ett bageri, en tabac, ett par restauranger och ett postkontor gömmer sig.  De vita solskyddsgardinerna av gles bomullsväv fladdrar in på balkongen och för med sig en söt  doft från buskagen av limegult blommande syrenhortensia.   Tåget passerar genom dalgången och överröstar cikadornas gnissel.  Klockstapeln klämtar.  Intrycken fyller sinnena när jag vaknar, svettig.  Det är ett slott vi bor i.  De stora blocken m arksten i den grönskande trädgården har urholkats och nötts ner till ojämnhet genom seklen. Enligt värden, som höll en lång historisk utläggning en eftermiddag, var anfadern som namngett byn nära släkt med, och utsågs till prins av, Charlemagne (Karl den store). Men långt innan dess a...

Vill inte försöka summera sommaren. Det vore att erkänna att den snart är slut. Och att förminska det intensiva varandet, friden, livsglädjen och alla fina stunder (som 5-kamp med stövelkastning på Väddö eller fika på bryggan). Häromdagen träffades vi i bokcirkeln igen, satt ute under äppelträden i C:s trädgård och pratade om Monica Alis "I köket". De där samtalen är sådana möten som man skulle vilja ha mer av i vardagen. Verkliga sam-tal. Funderar på att skaffa en liten radio till köket så att jag kan lyssna på några Sommar i P1-program i efterhand medan jag diskar eller gör nåt annat tråkigt. Olof Wretlings är bäst av dem jag hört hittills. Vi gapskrattade allihop där vi stod och målade fasadplank i fururött vid ladan, pappa, F och jag. Tänkte jag skulle skriva nåt om Stadsteaterns "Djungelboken", som motsvarade de höga förväntningarna, eller 40-årskrisande biofilmen "The Trip" som var sevärd av helt andra anledningar, eller om kravallerna i Englan...

Nu är det som det brukar igen. Ömsom regn, ömsom sol. Midsommarfirandet blev extremt lantligt i år. Folk kom åkande till firandet på ortens gods i lövade höskrindor. Har inte sett så många traktorer samtidigt sedan vi var på öländsk skördefest, där de tävlade i parallellslalom med veteranåk. Dans kring midsommarstången och piknik med kall öl och tunnbrödrullar med gubbröra kändes helt rätt. Körde från stan samma morgon och var så trött att jag hann flera mil åt fel håll på E18 innan jag upptäckte misstaget. Men nu är det officiellt sommar och ingen kan få mig att skynda, inte ens L som tycker det tar lång tid för mig att dricka upp kaffet och komma till läshörnan. Vi högläser ur "Godnatt mr Tom". Minns vilken läsupplevelse den var när jag var i samma ålder. Kanske är det förklaringen till min obegripliga livslånga romantisering av engelsk landsbygd som inte ens några veckors språkresa i fjortonårsåldern rådde bot på. PS: Det vore fel av mig att låta någon tro att de flesta av...

Vad jag kommer sakna av semestern: Läsa tidningen länge varje morgon, nya och klassiska böcker. Skriva själv – att sitta inne är helt okej när man gått och sprungit en halvtimme på morgonen. Lyssna på musik - klassisk och annan jag sällan tar mig tid för: Eurythmics, Pretenders, Beck, Regina Spector och all fantastisk musik som väntar i hyllan och i Spotify. Vara i skuggan av träden eller under den vida himlen vid havet. Lyssna på kloka människor - vänner på somriga middagar, okända i radio (Johan Rabaeus, Eva Dahlgren, Elisabeth Åsbrink, Ulf Danielsson, Karin Johannisson, Ulf Malmros och andra i Sommar i P1). Se på teve: bra filmer, romantiska dramakomedier, serier, stand up, Austen-filmatiseringar. Hålla sinnena skärpta, lyssna utåt och inåt, dröja i varje tanke, känsla. Försöker hålla kvar känslan av oändliga möjligheter och oändlig tid när hösten och arbetet tar vid och den här parentesen av genuint vara är över, för den här gången.

Återupptäcker P1 efter ett år i radioskugga. Intressant intervju med Plura vid diskbaljan igår. Ska lyssna på några sommarpratare här i skuggan idag, via webben. Elisabeth Åsbrink, Eva Dahlgren, Mats Sundin, Amanda Jenssen. Gick ut med soporna, höll på att ta kål på mig. Ville kasta mig i sjön direkt, går inte. Är ju hemma bland asfalten just nu. Väntar på att kaffet ska svalna. Förutom P1 och närhet till havet gläder jag mig denna sommar annars åt att jag satsat på härdiga plantor i den försummade trädgården. Mynta, oregano och hallon går det ingen större nöd på trots ett par sommarveckor i 30-gradig värme. Intar en hård inställning som trädgårdsägare: låt de starkaste överleva. Nu ska jag försöka skriva, inte oroa mig eller städa, medan familjen är utflugen på campingsemester. Fast egentligen vet jag inte om jag vill bli klar med mitt bokprojekt. Vad skulle jag göra då?

Liten stuga vid havet. Svårflörtad järnspis. Inget rinnande vatten. Vindar, vågor. Måsar som glidflyger längs bergskanten.