Kanske är det för att jag en gång i tiden skrev en c-uppsats om samhällsklimatet i rasbiologins kölvatten. Om den tidens likriktning och förakt för svaghet. Jag har hur som helst väldigt svårt för när arbetsgivaren eller någon annan agerar överjag och säger åt mig vad jag ska göra på min fritid. På förra jobbet hade vi diskussioner om vad friskvårdstimmen - den förmån som bestod i en timmes friskvård på betald arbetstid - egentligen fick bestå av. Chefen och ledningen avsåg "pulshöjande" aktiviteter och inget annat. Jag undrade varför. Om poängen är att de anställda ska bli friskare och därmed arbeta bättre (vilket det förstås är), så är det väl inte självklart att det är just pulshöjande aktiviteter som är lösningen för alla och envar? Jag ville t.ex. kunna ta en längre promenad för att rensa tankarna och se saker ur nya vinklar, och räkna det som friskvård. Och tänk om någon skulle må allra bäst av yoga, besök på ett konstmuseum eller av att lyssna till musik? Visst har