Tyckt, tänkt och tecknat...

En av årets sista båtturer ut till ön. Gropig sjö och den där lukten av bräckt vatten som man inser att man saknat så. Många seglare på väg tillbaka mot stan efter en helg ute. Grönskan på stränderna börjar så smått skifta i gult och rött. Grå moln som veckad bomullsvadd över himlen, men solen glimtade fram och föll handlöst genom glipor här och där. Droppar av sol på vågtopparna. Vattnet som sprutade runt fören såg ut som svetsloppor i kvällssolen på vägen hem efter en fika med hårt bröd på bryggan. Vi lämnade resten av delarna till den nya skorstenen. Räven - jag antar att det är samma räv vi såg genom fönstret förra helgen - hade skitit på altanen igen. Alltid en dragkamp med naturen om vem som hör mest hemma där på ön, vi eller dom. Med dom menar jag spindlarna, ormarna, flygmyrorna, fiskmåsarna, myrorna, paddorna, flugorna. Och nu en räv också.

En gråmulen blåsig dag som idag är det flädersaft, körsbär och alvedon som gäller när väskorna landat i hallen. Har just kommit hem från landet. Packat, plockat undan ute och inne, städat ur stugorna, burit i och ur båten i ihärdig vind och sen landat hemma med hämt-thai och värktablett mot nacken. Laddat en första tvättmaskin. Betalat räkningar, svarat på meddelanden, kollat facebook, gjort nya inköpslistor till Bygg-Ole. Sommarledigheten är som bäst med en blandning av intensivt umgänge, långsamma dagar bara med lilla familjen och en del total ensamhet. Den senaste veckan har jag fått lite av allt. Jag har badat, sågat, snickrat, njutit solnedgångar, umgåtts, druckit sommaren till, ätit gott, diskat handdisk med sällskap av P1 (lyssnat på serien om fördomar "Jag retar mig på dig" och följetongen "Madame Bovary"), fällt ett dött träd, läst i Tove Janssons "Sommarboken" för dottern, dödat spindlar, löst korsord och tack vare svågerns investering i 4G...

Eftersom den här bloggen är ett skissblock för tankar och intryck och en sorts bokföring över vad jag borde tänka på, undvika respektive bejaka så kommer här några lärdomar från sommaren 2012: Semester är viktigt. Dra iväg, få nya intryck. Lufsa runt och njuta av naturen. Tillsammans med man och familj förstås, men en vecka på egen hand nästa sommar vore inte helt fel, så det blir tid att skriva.  Våga lite mer. Jag borde vara lite mer som Daniel Sjölin, Katrin Sundberg, Marie Göranzon, Hannes Holm, Daniel Ek och Lars Lerin i Sommar i P1 . (Misstänker att Dorsin,  Ismael och Haag också platsar på den listan, har bara inte hunnit lyssna på dem än.) Och Marina Abramovic - såg en av hennes utställningar i Holland för många år sen och nu finns hon i helfigur i K-special på SVT (bara 5 dagar till i svtplay!). Och Björn Ulveaus , denna kloka person som utan polemiserande sammanfattar vad det innebär att vara humanist och ateist. Men sen ska jag inte bara hänga upp mi...

Staden Rom är en overklig upplevelse. Allt detta överflöd av tvåtusenåriga minnesmärken. F hade kollat boendetips via TripAdvisor  och vi bodde på ett bra hotell vid T-banestationen Cavour och började med att flanera ner till Forum Romanum och Colosseum första dagen. När vi gick in i Palazzo San Angelo och såg väggmålningar från 1600-talet dagen därpå var jag blasé och tyckte liksom: "vad är det här för modernt nonsens". Fantastisk utsikt och mysigt kafé där på taket i alla fall - plus ett påvesovrum med Amor & Psyche-väggmålning(!). Vi såg också Peterskyrkan, Pantheon, Navona-torget, Spanska trappan och parken därovanför utan att stressa mellan sevärdheterna. I parken på kullen kunde man hyra både cyklar, rullskridskor och segway - en skön oas utan turister och bilar. De fyra dagarna fylldes med mycket strosande, fikande och god mat. Sonen åt sin favorit minst en gång om dagen - pasta carbonara. Vädret var soligt tre ...

C'est pas grave. Den gravida servitrisen spiller espresson över ryggsäcken och mitt ben. Det är en och en halv timme tills tåget går mot Paris. Är lite trög för jag har sovit illa de senaste nätterna. Men härlig rundtur blev det. Vi började i Bourdeaux, hyrde bil och följde floden Dordogne in i det bördiga inre av Frankrike. De vita kalkstensklipporna vid kusten övergrick i gult och rött inåt landet. Vi har sett grottorna där Europas första människor levde, sett borgar och slott, vinodlingar, små byar som sett lik dana ut sen medeltiden och sluttande ängar med nybärgat hö och solrosfält som måste inspirerat van Gogh när det begav sig och bott på paradisliknande gårdar. Och här i Brive slutar alltså resan. Här har vi mest sett lastbilar, resenärer med rullväskor, biltjuvar och små butiker som stängt för siestan. Ett par dagar i Paris också, sen bär det hem. PS: Läser på DN.se Annika Borgs inlägg och religion och politik: " Har akademiker drabbats av en masochistisk epedemi? ...