De trädklädda bergssidorna tonar bort i blått dis på andra sidan dalen, men dessförinnan miltals av kulliga träd, odlingsfält, närliggande byar och ett lapptäcke av tegeltak i den lilla byn med de trånga gränderna rakt nedanför muren där torget med plataner, ett bageri, en tabac, ett par restauranger och ett postkontor gömmer sig. De vita solskyddsgardinerna av gles bomullsväv fladdrar in på balkongen och för med sig en söt doft från buskagen av limegult blommande syrenhortensia. Tåget passerar genom dalgången och överröstar cikadornas gnissel. Klockstapeln klämtar. Intrycken fyller sinnena när jag vaknar, svettig. Det är ett slott vi bor i. De stora blocken m arksten i den grönskande trädgården har urholkats och nötts ner till ojämnhet genom seklen. Enligt värden, som höll en lång historisk utläggning en eftermiddag, var anfadern som namngett byn nära släkt med, och utsågs till prins av, Charlemagne (Karl den store). Men långt innan dess anlades den äldsta delen av slottet