Tyckt, tänkt och tecknat...

Surfare i våtdräkt på övergångsstället, med brädorna under armen. V uxna på skateboard.  Närbutiker med trälådor staplade på varandra, som en vägg av  färska grönsaker.  Vin och sprit  läskigt nära till hands.  Fantastiska cykelbanor.  Alla som röker.  Många kvinnor kortklippta och män som drar barnvagn.  Inte så nödigt chica människor, utan bara snyggt, befriande sportigt och avslappnat.  Marknadsstånd med korv, ost, marmelad, silversmycken, kryddor, kakor.  Doften av fänkål när vi sitter och dricker en dubbel espresso på marknadstorget. Alla sorters fisk i fiskbutiken, alla sorters bläckfisk på restaurangerna.  De slingriga vägarna i det otroligt bergiga landskapet längs kusten. Alla baskiska vägskyltar och de många slagorden och sprejklottret som verkade handla om att Baskien borde bryta sig ut ur Spanien. Tror det var en folkomröstning eller liknande om det när vi var där.  Arkitekturen, blandningen av ga...

Han som körde bussen imorse har sin egen logik och stannar alltid fem meter från hållplatsen. Istället för den vardagliga rättvisan där alla köar och går på i tur och ordning efter väntetid, verkar han vara ute efter nån sorts gudomlig(?) rättvisa där de saktmodiga/sist anlända skola vara de först påstigna med garanterad sittplats. Eller så avskyr han människors trista förutsebarhet så intensivt att han tycker att vi förtjänar att leva i ovisshet om vilken köriktning som gäller. Är han så är fördomsfull att han tror att den välmående förorten undantagslöst bebos av ärkekonservativa kräk som skulle bli bättre människor av att få alla sina invanda ordningar ställda på huvudet? Eller så tillhör han dem som menar att alla borde vidga sina vyer regelbundet genom att bryta mot invanda beteenden för att det är bra för tillväxten av nya hjärnsynapser och gör det av ren välvilja. I vilket fall som helst är det mest irriterande.

Handlade på inomhusmarknaden i Kandy, upptäckte på hotellrummet att den bruna papperspåsen som vykorten låg i hade beräkningar och elscheman på insidan. Innan det blev en påse hade alltså pappret tjänat som skissunderlag för någon elinstallatör. Fåglarna som skrek på kvällen. Den omtalade vänligheten hos människorna. Någon sorts upphöjd resignation. Har det att göra med buddhismen? Den sköna lunken - är det lättare att uppnå den där långsamheten på en ö? Det var  samma sak på Irland. De högljudda kinesiska turisterna överallt. Den utbredda lotteriförsäljningen inför nyår. Vid varje tunnelbaneuppgång stod de med sina bord och lotteriskyltar. Tydligen kunde man vinna en bil. Trängseln i tygaffärerna. Har sällan upplevt trängsel vid tygförsäljning i Sverige. Om vi åker dit igen ska det vara till augustifestivalen i samband med fullmånen för att vara med om processionen genom Kandy med Buddha-reliken. De rider på elefanter med en ask med en tand. Det märkliga och fantastiska...

Försmak av vår i Budapest i slutet av mars! Härlig helg, trots att AnnaLena inte var helt frisk promenerade vi längs floden, tog en sight-seeing-tur, gick på kafé och marknad så där som man ska i en ny stad. AnnaLena tog många foton - här är några. Gillar de centraleuropeiska storstädernas gamla stadskärnor och känslan av historiens vingslag. Hotellet låg centralt nära floden, shoppingstråken och den gamla saluhallen. Utsikten från slottet på andra sidan Donau var fin, men turen med linbanan upp var överreklamerad - vi fick köa och bli åthutade av en ilsken biljettförsäljerska för en resa som tog cirka 5 minuter. Den var finare att titta på utifrån. I övrigt var ungrarna väldigt trevliga. Frihetsmonumentet med palmbladet, klippan där en biskop slängdes ner i en tunna när kristendomen var ny i stan, parlamentet med sin otroliga konstruktion, minnen från romartiden - allt fick man hanterligt och bra presenterat på den guidade flodbåten. Tillägg: Av den ultranationa...

Minus femton grader och isflak på Chicago river. Ändå är jag är överväldigad av resan. Inte bara för att jag upptäckte 'tonfisktartar' (jag levde i princip på tonfisk), eller såg matchen Chicago Bulls--Brooklyn Nets på Union Centre, eller fick en heldag på Chicago Art Institute vid sidan av själva konferensen. Det är helt enkelt uppfriskande att resa på egen hand ibland. Stimulerande att befinna sig på en plats som tvingar dig att artikulera vad du vill och bli tydlig i konturerna. Och sympatiska människor, snygg skyline, spännande gator. Jag försöker också le och vara bestämd samtidigt, behöver öva på det. Här strävar man mer efter att göra än att vara. Baksidorna av ett samhälle som är uppbyggt kring framgångsrika entreprenörer är förstås stor lönedifferentiering, segregering och att den som blir sjuk är utlämnad till välgörenhet. Ett inslag på tevenyheterna en kväll handlar om en familj som inte har råd att betala för sin bebis respirator längre, man går ut med en vädja...

Hemma igen efter tolv dagars resa. Trötta i fötterna men uppfyllda av allt det annorlunda. Har sett så många tempel och körsbärsträd att det räcker för en livstid. Har upptäckt hur bra man mår av vegetariskt och fisk. Fast det blev Starbucks till frukost - att leva helt utan bröd, där går gränsen för min anpassbarhet. Som turist i Japan flyter allt väldigt smidigt och behagligt, man möter idel hjälpsamhet och respekt. Men vad händer med den som inte klarar av den sociala kontrollen? De gapiga lekprogrammen i teve och superiet om kvällarna i de avskilda båsen på restaurangerna, fungerar väl som någon sorts ventil. Man ser knappt några kvinnor i åldern 30-50 på stan annat än i serviceyrken, de slutar ofta jobba för att vara hemma med barnen. Städerna är trånga och grå, så man förstår behovet av parkoaser med gröna växter, färgglada blommor. Se även: På plats i Tokyo , Roliga minnen från Japan och Till Kyoto med Shinkansen

Det är svårt att slita ögonen från japansk teve fast man inte förstår ett ord. Lekprogram, matreportage, lite nyheter om man har tur, reklam och åter reklam. Någonstans i landet rasade idag en hel cykelparkering rakt ner i marken, det blev bara ett kort inslag i tevenyheterna. Ett kvinnligt ishockeylag poserar på isen med solfjäder. Själv sitter jag här i min yukata på tatamimattan i Kyoto och är fruktansvärt trött i fötterna efter några dagars turistande. Men efter badet - ett äkta japanskt bad med sittande tvagning inför nedstigandet i det gemensamma badet - här på Satomo ryokan är jag skönt avslappnad i hela kroppen och klipper med ögonen. Det här är ett lyxigare boende, men man sover fortfarande på golvet och jag, med mina förbaskade höfter och axel, har därför samlat ihop en hög av madrass, medtagen svensk madrass, sittkuddar samt fyra täcken. Orkar knappt skriva, även om jag skulle vilja hamra ner alla intryck från våra första dagar i To...

Japan är som en parallellvärld. Villor med  skjutdörrr och  uppåtvinklade takutsprång, höghus med rundade former. Massor av färgglada reklamskyltar, entoniga utrop och melodislingor som skräller från affärer och tågstationer. Bugningar och långa obegripliga hälsningsfraser. Allt rent, artigt och välordnat. Alla har blankt, tjockt, svart hår och är extremt välklädda. Jordbävningsvarnare på varje kafe. Gatuestetiken kastar en mellan strama kimonos och goth-Lolitor. T-banekartan ser ut som ett garnnystan och vi inser att vi bara sett den ena, att det finns två separata t-banesystem i Tokyo.  Bonsaiträdgårdarna ser ut att vara klippta med nagelsax. Härken av elsladdar och kopplingar hänger i luften mellan de tättliggande smala husen. T oasitsarna har  instrumentpanel  för t.ex.  eluppvärmning. Vi går på Edo-museet och insuper historia. På vår vandrarhems-ryokan sover man på golvet och borstar tänderna i trapphallen, delar på våningens båda ...

De trädklädda bergssidorna tonar bort i blått dis på andra sidan dalen, men dessförinnan miltals av kulliga träd, odlingsfält, närliggande byar och ett lapptäcke av tegeltak i den lilla byn med de trånga gränderna rakt nedanför muren där torget med plataner, ett bageri, en tabac, ett par restauranger och ett postkontor gömmer sig.  De vita solskyddsgardinerna av gles bomullsväv fladdrar in på balkongen och för med sig en söt  doft från buskagen av limegult blommande syrenhortensia.   Tåget passerar genom dalgången och överröstar cikadornas gnissel.  Klockstapeln klämtar.  Intrycken fyller sinnena när jag vaknar, svettig.  Det är ett slott vi bor i.  De stora blocken m arksten i den grönskande trädgården har urholkats och nötts ner till ojämnhet genom seklen. Enligt värden, som höll en lång historisk utläggning en eftermiddag, var anfadern som namngett byn nära släkt med, och utsågs till prins av, Charlemagne (Karl den store). Men långt innan dess a...

Veckoslut i London med sommarvärme, promenader längs Themsen, fish&chips på pub, the Globe theatre (Shakespeares), Tower of London, afternoon tea, pratglada taxichaffisar, dubbeldäckarbussar och en demonstration.

Foto: Hotel Prague city.com De senaste veckorna har SVT visat flera dokumentärer om tjugoårsminnet av murens fall, DDRs och Sovjetväldets uttåg ur historien. Filmer som De andras liv och Goodbye Lenin är gripande och lades förstås in i tablån. Ikväll var det ett program från Prag, kontrasterande intervjuer från då och nu. Jag var där strax efteråt faktiskt. Kommer ihåg att de fortfarande ransonerade plastpåsar i jeansbutiken. Och att man fick en påse extrasulor till skorna man handlade. De skulle liksom räcka länge. När jag ser stadssiluetten och hör de eftertänksamma kommentarerna minns jag plötsligt tidsandan. Det var min åsikt också, my sentiments exactly, att underhållningskulturen blev det dominerande när barnet åkte ut med badvattnet och att det gör oss fattiga i själen. Att konsumtionshetsen flyttar fokus från det som verkligen är viktigt i livet. Men nu är jag tillvand. De också. Nu hör jag att Vaclav Havel låter rätt mossig och bakåtsträvande med sitt prat om eviga värden...