Lyssnar på gamla låtar av Simon & Garfunkel - The boxer, I am rock, Leaves that are green - kommit in i nån vurm för 1960/70-tal. Sepiabrunt, mossgrönt. Det är väl modeindustrin och trendmakarna som har knuffat mig till detta mentala tillstånd. Gillar både det sentimentala och det obekymrat glättiga från den tiden. Letar upp gamla Barbara Streisand-filmer i screwball-facket till lördagkvällen, som What's up doc? och Funny girl där hon ränner runt San Fransisco och pratar omkull alla människor i sin underbara tweedkeps. L har läst ut ännu en hästbok och sitter brevid och knaprar hembakta grissini och säger plötsligt "Jag vet inte vad det är, men jag känner mig alldeles lycklig idag." Instämmer. Oavsett det jävliga allmäntillståndet i världen.