Tyckt, tänkt och tecknat...

De trädklädda bergssidorna tonar bort i blått dis på andra sidan dalen, men dessförinnan miltals av kulliga träd, odlingsfält, närliggande byar och ett lapptäcke av tegeltak i den lilla byn med de trånga gränderna rakt nedanför muren där torget med plataner, ett bageri, en tabac, ett par restauranger och ett postkontor gömmer sig.  De vita solskyddsgardinerna av gles bomullsväv fladdrar in på balkongen och för med sig en söt  doft från buskagen av limegult blommande syrenhortensia.   Tåget passerar genom dalgången och överröstar cikadornas gnissel.  Klockstapeln klämtar.  Intrycken fyller sinnena när jag vaknar, svettig.  Det är ett slott vi bor i.  De stora blocken m arksten i den grönskande trädgården har urholkats och nötts ner till ojämnhet genom seklen. Enligt värden, som höll en lång historisk utläggning en eftermiddag, var anfadern som namngett byn nära släkt med, och utsågs till prins av, Charlemagne (Karl den store). Men långt innan dess a...

C'est pas grave. Den gravida servitrisen spiller espresson över ryggsäcken och mitt ben. Det är en och en halv timme tills tåget går mot Paris. Är lite trög för jag har sovit illa de senaste nätterna. Men härlig rundtur blev det. Vi började i Bourdeaux, hyrde bil och följde floden Dordogne in i det bördiga inre av Frankrike. De vita kalkstensklipporna vid kusten övergrick i gult och rött inåt landet. Vi har sett grottorna där Europas första människor levde, sett borgar och slott, vinodlingar, små byar som sett lik dana ut sen medeltiden och sluttande ängar med nybärgat hö och solrosfält som måste inspirerat van Gogh när det begav sig och bott på paradisliknande gårdar. Och här i Brive slutar alltså resan. Här har vi mest sett lastbilar, resenärer med rullväskor, biltjuvar och små butiker som stängt för siestan. Ett par dagar i Paris också, sen bär det hem. PS: Läser på DN.se Annika Borgs inlägg och religion och politik: " Har akademiker drabbats av en masochistisk epedemi? ...