Tyckt, tänkt och tecknat...

Varannan klassiker, bestämde vi i bokcirkeln. Nu är "Idioten" på 584 sidor avverkad. Det var det pratigaste jag läst på länge. Intressant, till en början, som idéroman där idealism/naivitet ställs mot nihilism. De olika förhållningssätten personifieras av huvudpersonen, en sjuklig, idealistisk, fattig furste, och de olika figurer han stöter på när han återvänder till Tsar-Ryssland efter en sanatorievistelse i Schweiz för behandling av sin epilepsi. Men det blir aldrig spännande eller särskilt medryckande. Fast de första kapitlen lovar gott. Ta bara den här meningen: "Den svarthårige grannen i sin sköna päls hade suttit och iakttagit allt detta, delvis i brist på annan sysselsättning, och med det ofinkänsliga småleende med vilket man ibland så ogenerat och lättsinnigt uttrycker sin tillfredsställelse över andras obehag, frågade han: -Fryser ni?"  Eller när dåtida Petersburgs medelklass beskrivs som ett samhälle som låter skvallermedia och oroligt varumärkesvårdande

Imorse blev jag prejad av en lycra-fascist igen. Var tvungen att bromsa och gira så tvärt att kedjan hoppade av. Andra gången på samma ställe. Den där flaskhalsen på vägen ner från Värmdövägen in på raksträckan vid Hammarby sjöstad. Killen skulle absolut ligga kvar i sin kompis vinddrag vilket innebar att han var tvungen att skära in i det meterlåga mellarum som uppstod mellan kompisens backdäck och mitt framdäck. Det är bara det att jag inte har någon lust att stanna för att tråckla på cykelkedjor på vägen till jobbet. Fast då har man ändå haft tur, om det inte är värre än att kedjan hoppar av. Världen tycks sprickfull av män som tycker att de har all rätt att riskera ditt liv + din cykel/bil. De vet inget bättre än att tvinga andra att bromsa in och lämna plats åt dem. De osedda stackarna. Nå, jag såg dig idag. Hade jag sett dig igen, vid ett rödljus lite längre fram, så hade jag kanske krossat knäskålarna på dig. Eller förlåt, vad är det jag säger! Inte stannar du vid rödlju