Nu är det som det brukar igen. Ömsom regn, ömsom sol. Midsommarfirandet blev extremt lantligt i år. Folk kom åkande till firandet på ortens gods i lövade höskrindor. Har inte sett så många traktorer samtidigt sedan vi var på öländsk skördefest, där de tävlade i parallellslalom med veteranåk. Dans kring midsommarstången och piknik med kall öl och tunnbrödrullar med gubbröra kändes helt rätt. Körde från stan samma morgon och var så trött att jag hann flera mil åt fel håll på E18 innan jag upptäckte misstaget. Men nu är det officiellt sommar och ingen kan få mig att skynda, inte ens L som tycker det tar lång tid för mig att dricka upp kaffet och komma till läshörnan. Vi högläser ur "Godnatt mr Tom". Minns vilken läsupplevelse den var när jag var i samma ålder. Kanske är det förklaringen till min obegripliga livslånga romantisering av engelsk landsbygd som inte ens några veckors språkresa i fjortonårsåldern rådde bot på. PS: Det vore fel av mig att låta någon tro att de flesta av