Tyckt, tänkt och tecknat...

Lyssnar på gamla låtar av Simon & Garfunkel - The boxer, I am rock, Leaves that are green - kommit in i nån vurm för 1960/70-tal. Sepiabrunt, mossgrönt. Det är väl modeindustrin och trendmakarna som har knuffat mig till detta mentala tillstånd. Gillar både det sentimentala och det obekymrat glättiga från den tiden. Letar upp gamla Barbara Streisand-filmer i screwball-facket till lördagkvällen, som What's up doc? och Funny girl där hon ränner runt San Fransisco och pratar omkull alla människor i sin underbara tweedkeps. L har läst ut ännu en hästbok och sitter brevid och knaprar hembakta grissini och säger plötsligt "Jag vet inte vad det är, men jag känner mig alldeles lycklig idag." Instämmer. Oavsett det jävliga allmäntillståndet i världen.

Gillar Dan Jönssons spaning i gårdagens DN Boklördag-krönika (finns inte på dn.se än) och sympatiserar med hans syn på klassikerna som allmänningar. Men snälla Dan, kalla för tusan inte Austens romanvärldar för "skira"! Den som ännu inte upptäckt att berättelserna, bakom försäljningsargumentet "romantik", framför allt beskriver makt, könsroller och hierarkier - den begränsade handlingsfriheten för människor inom väldigt snäva sociala ramar - så är det bara att gratulera, de har en läsupplevelse kvar. Sätt i gång och läs: Stolthet och fördom, Förnuft och känsla, Övertalning, Emma, Northanger Abbey... Eller menar Dan helt enkelt att alla de som inte sett mer än ett klipp ur en kostymfilm med t.ex. Keira Knightley eller något bokomslag porträtterande passiva 1800-talskvinnor i ömtåliga klänningar kan förledas att tro att det är något skirt över Austens romaner? I så fall må det väl passera. En förklaring till att jag själv reagerar så fort någon antyder att en fäble

Ibland är det ljummet, ibland är det riktigt bra. Aktuellt i SVT, alltså. Idag med bland annat ett reportage av Erica Bjerström (vem annars, hon borde få något journaliststisk pris snart, om hon inte redan fått det, för sin ihärdiga och grundliga belysning av avgörande frågor - länken går till ett inslag tidigare i år på samma ämne) om hur väderförhållandena påverkar tillgången på mat globalt. En tillbakablick visade att det var precis en sådan matkris som gav upphov till 2008 års kravaller i några fattiga länder. Och hon gjorde i samma inslag kopplingen till cynisk spekulationshandel med råvaror på börsen. Kan man känna annat än hat för människor som spekulerar i andras hunger och svält? Nä, det kan man inte. De borde söka hjälp. Finansidioterna.