Promenerat till biblioteket idag med dottern, hon skulle återlämna "Hungerspelen" som hon maratonläst de senaste dagarna. Själv kunde jag inte låta bli att låna Josefine
Klougarts "En av oss sover" och första delen av Karl Ove Knausgårds "Min kamp". De ska ju vara så bra. Nu ska det alltså läsas, har kommit in i en ny läsfas tack vare några deckare. Inte bara nöjas med dramaserier och tidningen. Idag innehöll DN för övrigt en bra ledare om tolerans och politiskt korrekthet. Det där när någon tycker sig vara modig genom att säga något som är "pk", inta en ståndpunkt som förväntas inom den grupp hen tillhör. Irriterande, eftersom den personen inte riskerar någonting. Eller när någon använder samma taktik och retorik som de hen vill motarbeta, som att demonisera de andra och ta till våld. Det är självklart bra att ta ställning. Och klart man får slå tillbaka mot den som tar till våld. Men det gäller att vara medveten om vad det är man gör, om man lever som man lär*. Eller om man egentligen bara speglar sig i de redan frälstas uppmärksamhet. Det svåra är ju trots allt att bemöta, ifrågasätta, motbevisa sin politiska motståndare utan att tappa sugen, bli rädd eller förbannad. Jag är inte bra på det själv, tvärt om. Jag är ganska feg och blir skräckslagen av att bemöta någon som inte delar mina grundvärderingar. Därför beundrar jag de som kastar sig ut och vågar ta debatten med fakta och solida argument.
Vi pratade inte med någon alls på vår promenad idag. Mötte inga bekanta längs vägen eller i centrum, men det var en del folk ute. Fick en fin pratstund på tu man hand. Att gå gör det ofta lättare att få igång ett bra samtal. Hon berättade om kraven i skolan och betygsstressen, jag lyssnade och försökte peppa, ge perspektiv utan att pressa. Vet inte om jag lyckades. Snön är helt borta från gatorna igen. Fick i alla fall lite vinter i fjällen - eller ganska mycket om man räknar med snöstormen sista dagen.
*Med att leva som man lär menar jag att agera mot andra så som man förväntar sig att andra agerar mot en själv, att utgå ifrån det finns en ömsesidig respekt. Denna gyllene regel finns inom humnanismen och inom många religioner så man kan anta att människor tidigt i historien drog slutsatsen att det blir lättare att leva tillsammans om man utgår ifrån den. Och jag utgår från att de flesta nu levande människor bekänner sig till den regeln. På wikipedia finns några exempel på gyllene regeln hämtade från olika läror. (Men varför ska man respektera de som inte går med på att alla människor är värda samma respekt? Var går gränsen för när civil olydnad blir OK? Ja, det är en bra fråga. Det värsta är att "facit" väl bara finns i efterhand. Någonstans går den förstås, gränsen. När man inte längre tycker att demokratin och rättsväsendet räcker till för att bekämpa järnrör, anonyma hatkampanjer och brandattacker. Men där är vi väl inte än, hoppas jag.)
Kommentarer
Skicka en kommentar