Tyckt, tänkt och tecknat...

Promenerat till biblioteket idag med dottern, hon skulle återlämna "Hungerspelen" som hon maratonläst de senaste dagarna. Själv kunde jag inte låta bli att låna Josefine Klougarts "En av oss sover" och första delen av Karl Ove Knausgårds "Min kamp". De ska ju vara så bra.  N u ska det alltså läsas, har kommit in i en ny läsfas tack vare några deckare. Inte bara nöjas med dramaserier och tidningen.  Idag innehöll DN för övrigt en bra ledare om tolerans och politiskt korrekthet . Det där när någon tycker sig vara modig genom att säga något som är "pk", inta en ståndpunkt som förväntas inom den grupp hen tillhör. Irriterande, eftersom den personen inte riskerar någonting. Eller när någon använder samma taktik och retorik som de hen vill motarbeta, som att demonisera de andra och ta till våld. Det är självklart bra att ta ställning. Och k lart man får slå tillbaka mot den som tar till våld.  Men det gäller att vara medveten om vad det är man g...

"Lugna promenaden" längs sundet mellan Boo och Saltis/Fisksätra måste vara en av Storstockholms vackraste. Viker in vid Boo gård och följer vattnet som slingrar sig fram bort mot Gammeludden, där jag tror det låg ett gästgiveri på 1700-talet och vattnet vidgar sig. Öppet vatten, några gamla stugor och kråkslott, på andra sidan syns gravstenar. Det skulle kunna vara vilket århundrade som helst. Men det är 2011 och jag går med raska steg och gåstavar. På andra sidan Gammeludden ligger isen fortfarande och där syns skridskoåkare. Snön på marken är stel och isig, då och då uppstår skuggor frammanade av en sol någonstans bortom det gråvita. Vi är ute i två och en halv timme. Kommer hem trötta men uppiggade, ja lite höga på frisk luft. Axeln värker, men nu har jag äntligen kontaktat en sjukgymnast som ska hjälpa mig få ett slut på smärtan. Gör mina övningar, tar en Ipren. Resten av dagen lagas mat, kommer släkt och firas födelsedagar och efter köksröjning och hängning av tvätt är...

Så här har det sett ut sen november och jag älskar det. Mildväder lär vara på väg och snart är kanske de vita vallarna borta och de snötunga träden är bara...kala. Men ännu är världen inbäddad och naturen är obeveklig och kall som den ska vara på mörka vintern. Vi var ute i skidspåret på förmiddagen, men nu lär det inte bli mer gjort efter matinhandling respektive tvätt. Kan njuta av vintern nu, till skillnad från under småbarnsåren. Inte konstigt att vintern var en mäktig fiende då när man hade motvilliga ungar som skulle kläs i bävernylonoverall, barnvagn att dra igenom snövallarna och var tvungen att infartsparkera vid dagis där det inte fanns tillräckligt med p-platser. Är på ett märkligt humör. Rastlös och slö på samma gång. På väg att bli sjuk? Nej. Bara trött efter första veckan på jobbet efter en lång, skön ledighet.

Utförsäljningshörnan var det "smartaste" inslaget på Beckmans-elevernas julmarknad i helgen. En kille hade satt upp sin skylt: Efter 3 år är jag klar, allt ska bort. Det satt små orange prislappar på allt på hans skrivbord, från matlådan till suddigummet. Det fanns mycket annat bra och mer julmarknadsanpassat också, som oxiderade silversmycken, örhängen av gnistrande bitar av CD-skivor, affischer, vykort, kläder. Allt snyggt och fyndigt förstås som det anstår nyutexade reklam- och designelever. Inspirerande.

Hösten övergår i vinter, med ett tunt lager av vitt på marken om morgnarna. Den obligatoriska förkylningen slår till. Man längtar till långa soliga promenader men tillbringar halva helgerna i köpcentra på jakt efter vinterkläder till barnen och annat oundvikligt. Och rätt mycket tid i soffan med snytpapper, te, teve, tidning. Ska läsa ut bokcirkelboken " Kan du säga schibbolet ?" - som handlar om några svenskiranier - till nästa helg. DNkultur (som jag inte skulle klara mig utan) hade en intervju med iransk författare idag, en text jag aldrig skulle läst om det inte varit för boken. Båda ger nya infallsvinklar, ifrågasätter det självklara i vårt västerländska sätt att se på världen. Nyttigt.

Äntligen provat längdskidor. Tror inte jag åkt på en sisådär tjugo år. Det VAR fortfarande kul! Speciellt i solsken och utan alltför många uppförsbackar. För Lisa var det första gången. Hon föll ungefär hundra gånger men gav inte upp och kände sig som en vinnare ändå. Firades på Långa raden med latte och pannkakor. Sen lämnade vi tillbaka skidorna. Skaffar nog egna på efter-säsongs-rean.

1 januari 2010. Rena science fiction för inte så länge sen. Nu är vi där. Ute ser det ut som det ska en nyårsdag. Allt ligger inbäddat och skinande vitt. Varenda tallbarr är frostsprejat. Snön ligger som dockskåpsbomull över hus, staket och bilar. Jag går vändan ner mot vattnet, genom små skogspartier, längs sundet och upp mellan kullarna bland gamla sommarstugor, arkitektritade drömhus och oproportionerliga skrytbyggen. Gulnande vattenfall har stelnat längs bergssidorna. Stannar en stund nere vid stranden där isen ligger tunn. En stor flock änder letar mat längs iskanten som börjat smälta i solen och är blank som spegelglas. Mitt på flaket är isen pudrad av snökristaller och ser förrädiskt stabil ut. Några båtar ligger kvar i vattnet som kluckar tyst mot skroven. Jag kisar mot bron. Solens orangegula bländar genom de tunna molnbanden. Siluetten påminner om Tranebergsbrons spann som alltid skymtade vid horisonten från promenadstigarna längs Alviks stränder, som en trygg grindpost i bet...