Tyckt, tänkt och tecknat...

Jag får göra det här. Jag får sitta vid skrivbordet framför fönstret en vanlig torsdag fast det är ljusan dag. Sitta försjunken i min egen uppdiktade värld och fundera över meningar, ordval, händelseförlopp, skildringar av omgivningarna där min huvudperson rör sig. Medan talgoxen flyger omkring runt fågelholken jag satt upp på en stolpe. Den landar på grenarna i prydnadsträdet, kvittrar lite, flyger och tittar på holken från ett annat perspektiv, landar på en ny gren. Som om han övar inför våren och bosättningssäsongen när det är dags att locka dit en hona. Eller om det är en hona som är ute och letar ett bekvämt bo där man kan ruva på äggen i fred, utan att ekorren, katterna eller andra fåglar kommer åt en. Inte vet jag, kan för lite om hur djuren fungerar. Varför utgår jag ifrån att det är en hanne? Den skarpa svartvita teckningen på huvudet kanske. Kanske ruvar både hona och hanne? En kort stund sitter en mindre fågel med liknande teckning på en annan gren. Den är gråare, dovare ...

Ingen idé att hymla med det. Jag skriver. Så är det med det. P3 Serie söker just nu programförslag så jag har precis skickat in två olika synopsis. Den här sommaren har jag skrivit två noveller också. Och ett bokmanus får nog anses färdigt, det med efter många år. Någon gång får man släppa sargen (ta fart ut på isen och se vad som händer, vara beredd på passningar och tacklingar). Det är roligt och utmanande att skriva, något av det bästa jag vet. Prenumererar på en tidskrift med regelbundna tips och inspiration . Har också lyssnat på skrivarpoddar och läst bloggande lektörers tips hos författarcoachen Ann Ljungberg. Allt för att få motivation att skriva mer, skriva bättre. Det är en tanke som börjat slå rot, eller snarare en gammal dröm: att skapa utrymme för att skriva mer. Skapa nån sorts plattform för det.

Jag antog just skrivutmaningen på Skrivarsidan. Det var inte så enkelt att hålla sig till bara 100 ord! Man får rensa bort mycket. Men det var en nyttig påminnelse om att det kan vara bättre att ge utrymme för läsarens fantasi än att brodera ut för mycket. Så här blev det - om minnet från första gången jag var i fjällen sommartid: "Vi går på rad. Här finns ingen stig, inga träd. Bara ett kargt landskap under en väldig himmel. När regnet kommer springer vi hukande mot en liten bro. Mamma tar fram matsäcken. Jag rullar upp tunnbrödet och tittar på det mörka köttet. Renhjärta. En muskel vilken som helst. Jag biter försiktigt en tugga. Rökt och salt. En besvikelse, precis som det gula bäret jag hittade, trots att mamma sagt att hjortronsylt är jättedyrt. Jag har har skoskav, lockpermanentat hår som hänger i stripor efter regnskuren och nästan likadan jacka som Jennifer i Flashdance. Jag är femton år och vill hem." Prova själv att skriva 100 ord om en sommar du m...

Träden har fallit av löven Alla färger ligger använda på marken, glatt förvirrade Varm november Julreklam och sommarminnen

Ser ut som om vi fått våra soliga dagar för den här sommaren. Nu väntar bara...åtta månader av kyla, kala träd och grådask. Återfall i depression som bara beror på vädret. Solbrännan bleknar och jag kan inte längre gå omkring i snygga kläder utan måste hålla mig till jeans och polotröja. Har sett om många gamla favoritfilmer, romantiska draman, de senaste veckorna. Sånt jag gör för att hålla uppe humöret när semestern är slut. Notting Hill; Fredsmäklaren, Sex dagar, sju nätter; Proof of life... Börjat se om Vänner (igen) med dottern. Köpt en trave Peter Robinson-deckare. Dags att boka biljetter på Stadsteatern också, gå på bio coh träffa vänner efter jobbet. Försöker ta med mig mitt semesterjag in i nio-till-fem-tillvaron och det är en utmaning det med när jag anar en stressig höst. Just idag försöker jag att verkligen känna mig ledig när familjen är bortrest. Städar lite och tvättar, plockar i trädgården innan jag ska sätta mig med det jag egentligen tänkt göra den här he...