Medan andra fotograferar blommande körsbärsträd i Kungsträdgården, frekventerar uteserveringar och huttrar vid valborgseldar har jag tillbringat dagen inomhus med min skadade make. Strax efter att han på morgonen fått en stålställning levererad i ett stort antal byggsatser, för att måla om huset vilket han tänkt ta itu med direkt efter arbetsdagen på båtklubben, gick han och tokstukade foten istället. Inte med flit förstås. Men det dämpade vårglädjen. Ispåsar, bandage, högläge och värktabletter. Och med värktabletter (hans mot foten, mina mot huvudvärken) inget välsignat vin till middagen heller. Men man får vara glad för det lilla: en välgjord familjefilm med Jim Carrey om de föräldralösa syskonen Baudelaires olycksaliga liv. Satt och tittade igenom hela extramaterialet med provfilmningar - den mannen älskar att improvisera, han borde resa runt som stand-up. Och njutbar text (många "welcome to my humble abode" och sånt som vi Austen-fantaster gillar). Tre tänkvärda sentenser