BUSungen är en av mina favoritböcker som tonåring. Förra veckan hittade jag den igen i hyllan och läste den för min elvaåring. Buskul. Faktiskt, hon tyckte det också. Jag har alltid älskat språkglädjen och tonen i den. Även om sjuttiotalsslangen ibland är svår att begripa. Herregud, pratade man verkligen så? Vi beställde sedan raskt uppföljaren via den fantastiska köp- och säljsajten Bokbörsen . Ett digitalt antikvariat. Men de senaste dagarna har det inte blivit någon högläsning. Inget prat alls, faktiskt. Är förkyld och kan inte använda rösten. Släpade mig iväg ner till Apoteket för att inhandla Nyodex, ett gurgelvatten som brukar hålla det halsonda stången (ett av många bra tips från svärmor). Och jo, jag fick till slut tag i den trots att jag glömt bort vad det hette, kunde släpa mig hem igen och börja gurgla. Men jag funderar fortfarande på vad det var för fel på apotekaren. Enligt namnbrickan var han utbildad, men han uppträdde förvirrat, besvärat och verkade inte förstå vad ja