Tyckt, tänkt och tecknat...

För några dagar sedan... Idag Tillbringat ett par veckor nu i yllepolo, fleecetröja och halsduk. Fetvadd i öronen. Halstabletter, hostmedicin, näsdroppar, pappersrulle och värktabletter inom räckhåll. Kommunicerat via handskrivna lappar och e-post. Det värsta var nätterna i början. Dagarna gick väl an, men nattvak i ångest är inget för mig. Otillräckligt med sömn, hostattacker från helvetet. Jag hostade så mycket att en muskel i bröstet krampar, känns som knivstick mellan revbenen så fort det sätter igång. Borde förmodligen ligga och vila hela tiden, men har svårt för det. Varit pigg i huvudet åtminstone några timmar varje dag. Och det funkar förresten inte att ligga ner i längden med hosta och ont i kroppen, det blir etter värre. Ja, du känner säkert igen det. Det är för jäkligt att inte vara frisk. Vid andra besöket på vårdcentralen konstaterade läkaren lunginflammation. Så det blev antibiotika. Nu har jag i alla fall inte ont och andnöd längre.  Är bara oändli...

BUSungen är en av mina favoritböcker som tonåring. Förra veckan hittade jag den igen i hyllan och läste den för min elvaåring. Buskul. Faktiskt, hon tyckte det också. Jag har alltid älskat språkglädjen och tonen i den. Även om sjuttiotalsslangen ibland är svår att begripa. Herregud, pratade man verkligen så? Vi beställde sedan raskt uppföljaren via den fantastiska köp- och säljsajten Bokbörsen . Ett digitalt antikvariat. Men de senaste dagarna har det inte blivit någon högläsning. Inget prat alls, faktiskt. Är förkyld och kan inte använda rösten. Släpade mig iväg ner till Apoteket för att inhandla Nyodex, ett gurgelvatten som brukar hålla det halsonda stången (ett av många bra tips från svärmor). Och jo, jag fick till slut tag i den trots att jag glömt bort vad det hette, kunde släpa mig hem igen och börja gurgla. Men jag funderar fortfarande på vad det var för fel på apotekaren. Enligt namnbrickan var han utbildad, men han uppträdde förvirrat, besvärat och verkade inte förstå vad ja...

Det finns viktiga saker i livet...och så finns det Viktiga saker. Man kan försöka bota sin hosta, boka radonmätning och bära stödstrumpor, men i längden är det något annat som håller en vid liv... 

Charmigt, rörande, skrämmande. "From Sammy with love" på Stockholms stadsteater är - precis som Angels in America - en påminnelse om att vita medelklassextiotalister som jag växt upp mitt i ett förtryck. Man har haft vissa fakta, men inte orkat förhålla sig. Hört en del, men förträngt för att det skaver mot bilden av hur man vill att det var. Som att blandäktenskap var förbjudna i 30 amerikanska stater in på 60-talet. Man har ju sett dokumentärer och bilder av Martin Luther King och av Rosa Parks och Ku Klux Klans lynchpatruller. Men att följa Sammy David J:r livsresa i den här föreställningen är att förstå något av hur det kändes att aldrig få leva ett vanligt liv, hur berömd man än blir. Att t.ex. inte kunna ta med sin nyblivna vita fru (svenska Maybritt) på resor mellan olika framträdanden, för att de riskerade fängelse bara genom att visa sig tillsammans. Drabbande blir det för att skådespelarna Karl Dyall och Rennie Mirro väver in sina egna erfarenheter av diskrimineri...

I min bokcirkel har vi just avverkat 'Konsten att vara kvinna' av Caitlin Moran. Vi behövde stärka oss efter Strindbergs 'En dåres försvarstal'. Det blir alltid härliga samtal och alla bidrar med en tolkning, en vinkel som öppnar ögonen på nytt och gör att vi alla kan se boken från olika perspektiv. Jag är så himla glad att jag ringde runt till några vänner som ville vara med, att fler för mig okända hakade på, så att vi kom igång med de här bokträffarna. Det är verkligen en kick varje gång vi ses. Både att prata, vara rörande eniga eller upprört oeniga om böckerna vi läst och att få lära känna varandra på detta långsamma, avslappnade sätt. Vi lagar inga pretentiösa middagar utan ses över en fika bara. Böckerna köper jag på nätet, via Adlibris eller Bokus . Hur snabbt och smidigt som helst. Oftast finns de redan i pocket och kostar nästan ingenting. Finns de inte i pocket ännu får man en anledning att utmana sig själv och läsa den på engelska, vilket jag gjort några g...

Att se dagens Rapport på SVT var att upptäcka alla fördämningar brustit, att det som en gång (kanske) var ett hyfsat gott och rättskaffens samhälle helt har krackelerat, en gång för alla. Först kontanthanteringsföretaget Panaxia som försnillat 1 miljard (!) av de pengar de haft i uppdrag att leverera till kundernas, många småföretagare, banker. Sen en sopfirma som inte brytt sig om sin avtalade uppgift att sortera avfallet, utan stjälpt allt i en och samma behållare. Och så mannen som lämnat en medvetslös att närapå dö på ett tunnelbanespår och som nu åtalas...för själva rånet (Okej, det finns kanske inget brottsligt i lagens mening i att låta bli att hjälpa en behövande, men ändå). Varifrån kommer de här människorna?? Var har de fått sin bild av världen? Finns det några värderingar som de håller högt, utöver att roffa åt sig med till buds stående medel?