Fortsätt till huvudinnehåll

Den galne apotekaren

BUSungen är en av mina favoritböcker som tonåring. Förra veckan hittade jag den igen i hyllan och läste den för min elvaåring. Buskul. Faktiskt, hon tyckte det också. Jag har alltid älskat språkglädjen och tonen i den. Även om sjuttiotalsslangen ibland är svår att begripa. Herregud, pratade man verkligen så? Vi beställde sedan raskt uppföljaren via den fantastiska köp- och säljsajten Bokbörsen. Ett digitalt antikvariat. Men de senaste dagarna har det inte blivit någon högläsning. Inget prat alls, faktiskt. Är förkyld och kan inte använda rösten. Släpade mig iväg ner till Apoteket för att inhandla Nyodex, ett gurgelvatten som brukar hålla det halsonda stången (ett av många bra tips från svärmor). Och jo, jag fick till slut tag i den trots att jag glömt bort vad det hette, kunde släpa mig hem igen och börja gurgla. Men jag funderar fortfarande på vad det var för fel på apotekaren. Enligt namnbrickan var han utbildad, men han uppträdde förvirrat, besvärat och verkade inte förstå vad jag sa. Han bara stod och blinkade och mumlade. Som om han hoppades att jag skulle gå igen och sluta besvära honom. Eller så hade han en sådan där dag när han bestämt sig för att spegla varje kund och nu skickade mitt besvärade halsonda mumlande i retur, så att säga. För nej, han verkade inte kunna komma på vad jag menade, om det nu var det han försökte när han stod där handfallen. När jag nämnt begynnelsebokstav,  "rosa flaska", "jod" och "gurgla mot förkylning" några gånger utan att det hände något, så föreslog jag att han skulle söka i datorn. Lite motvilligt gjorde han det. När jag bett honom en andra gång, gick in bakom disken och knappade fundersamt på några tangenter. Till slut var det tjejen i kassan bredvid som talade om för honom vad det var jag letade efter. Jag ser tre alternativ; antingen var det dolda kameran-inspelning och han agerade skyldig skurk som överraskats just som han höll på att gömma liket på personaltoaletten, eller så gick han på någon form av medicin (läs drog), eller så lider han av ett svårt socialt handikapp och hör inte hemma i servicebranschen. Hoppas karln hittar en mer passande sysselsättning. Fast å andra sidan: om det var skådis han var, så var han bra...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om du inte vet vad du ska plugga, läs idéhistoria!

Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...

Vindsurfare vid Björkviks brygga

Lukten av tång är inget jag förknippar med november. Men en sån här varm vinterdag ligger den uppspolade tången fortfarande fuktig på klipphällarna. Och luktar sommar. Nu ser jag bara ett par meter framför mig i dimman. Det är som om det inte fanns något bortom bryggan där vi stannat. Bara en stor tom rymd. Vågorna hörs när vi kommer ner på stranden. Taktfasta, skummande, brusande. Precis som på sommaren när den här lilla sandstranden brukar vara fullbelagd av handdukar, leksaker, frysväskor och solande människor i olika grader av avkläddhet. Stenarna är alldeles blanka av väta. Stora, runda stenar. Rundslipad småsten närmare vattnet skaver mot varandra för varje gång jag sätter ner kängorna. Det blåser från havet, kyler ansiktet. Ljudet av en motorbåt som vi aldrig får syn på i dimman hänger kvar i luften länge. Ljudet blåser med vindarna inåt land som om båten fortfarande var helt nära. Tånglukten blandas med jordiga dunster när vi följer stigen som vindlar in ...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/