Fortsätt till huvudinnehåll

Sjuk och så gott som insnöad

För några dagar sedan...

Idag
Tillbringat ett par veckor nu i yllepolo, fleecetröja och halsduk. Fetvadd i öronen. Halstabletter, hostmedicin, näsdroppar, pappersrulle och värktabletter inom räckhåll. Kommunicerat via handskrivna lappar och e-post. Det värsta var nätterna i början. Dagarna gick väl an, men nattvak i ångest är inget för mig. Otillräckligt med sömn, hostattacker från helvetet. Jag hostade så mycket att en muskel i bröstet krampar, känns som knivstick mellan revbenen så fort det sätter igång. Borde förmodligen ligga och vila hela tiden, men har svårt för det. Varit pigg i huvudet åtminstone några timmar varje dag. Och det funkar förresten inte att ligga ner i längden med hosta och ont i kroppen, det blir etter värre. Ja, du känner säkert igen det. Det är för jäkligt att inte vara frisk. Vid andra besöket på vårdcentralen konstaterade läkaren lunginflammation. Så det blev antibiotika. Nu har jag i alla fall inte ont och andnöd längre. Är bara oändligt trött. Och när resten av Svealand också är inbäddat i snö så känns det ändå okej. Känns inte som om jag missar lika mycket av det VERKLIGA LIVET just nu. Bussar står still och snöröjningen hinner inte med. Det räcker långt att ha kylskåpet fullt och värme, tak över huvudet. Men att vara hemlös i det här vädret...


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

Hålla humöret uppe...

Ser ut som om vi fått våra soliga dagar för den här sommaren. Nu väntar bara...åtta månader av kyla, kala träd och grådask. Återfall i depression som bara beror på vädret. Solbrännan bleknar och jag kan inte längre gå omkring i snygga kläder utan måste hålla mig till jeans och polotröja. Har sett om många gamla favoritfilmer, romantiska draman, de senaste veckorna. Sånt jag gör för att hålla uppe humöret när semestern är slut. Notting Hill; Fredsmäklaren, Sex dagar, sju nätter; Proof of life... Börjat se om Vänner (igen) med dottern. Köpt en trave Peter Robinson-deckare. Dags att boka biljetter på Stadsteatern också, gå på bio coh träffa vänner efter jobbet. Försöker ta med mig mitt semesterjag in i nio-till-fem-tillvaron och det är en utmaning det med när jag anar en stressig höst. Just idag försöker jag att verkligen känna mig ledig när familjen är bortrest. Städar lite och tvättar, plockar i trädgården innan jag ska sätta mig med det jag egentligen tänkt göra den här he...

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...