Att se dagens Rapport på SVT var att upptäcka alla fördämningar brustit, att det som en gång (kanske) var ett hyfsat gott och rättskaffens samhälle helt har krackelerat, en gång för alla. Först kontanthanteringsföretaget Panaxia som försnillat 1 miljard (!) av de pengar de haft i uppdrag att leverera till kundernas, många småföretagare, banker. Sen en sopfirma som inte brytt sig om sin avtalade uppgift att sortera avfallet, utan stjälpt allt i en och samma behållare. Och så mannen som lämnat en medvetslös att närapå dö på ett tunnelbanespår och som nu åtalas...för själva rånet (Okej, det finns kanske inget brottsligt i lagens mening i att låta bli att hjälpa en behövande, men ändå). Varifrån kommer de här människorna?? Var har de fått sin bild av världen? Finns det några värderingar som de håller högt, utöver att roffa åt sig med till buds stående medel?
Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...
Kommentarer
Skicka en kommentar