Tyckt, tänkt och tecknat...

Logga för soppluncher i Nacka teater Logga för Skuru skola Mapp med lösblad för Nacka gymnasium Del av logga för Skallsjö-Nääs hemslöjdsförening (vävskeden - efter befintlig modell - ligger i cirkel med namnet på var sida i den färdiga loggan)

Jag är inte politiskt orienterad utan suckar mest som majoriteten av världens befolkning och är deprimerad i några dagar (se förra inlägget) innan jag förtränger och istället ägnar mig åt min egen vardags små och stora glädjeämnen. En cykelutflykt till Olle Nymans ateljé väckte livsandarna efter några dagars vilsamt läsande och vegeterande. Vi fikade på Koloni, i trädgården, och såg utställningen med målningar av Meta Isæus-Berlin som visas till den 14 augusti. Delvis i min smak, djärva färger och kontraster. Men lite väl ”romantiserande” och oinspirerat (!?) för att kännas…ja, vadå? Tillräckligt seriöst, kanske. Det låter som en riktigt nedvärderande farbrorskommentar. Det kanske är motiven jag inte gillar? Eller de ringlande formerna som känns kvävande? Eller så är det helt enkelt så att själva estetiken inte är i min smak? Det finns hur som helst fler, och tycker jag, bättre prov på vad hon gjort på hennes webbplats. Jag trodde att det var en ganska ung konstnär men hade helt fel...

När vi turistade i London i mars passerade vi shoppinggatan Oxford street strax före en av vårens många demonstrationer. Den gången handlade det om jobben i den offentliga sektorn, såg vi på teve i hotellobbyn dagen efter, men det blev också mer handgripliga protester mot klädbutiker med sweatshop-leverantörer . Jag hade inte riktigt klart för mig vad det gällde. Kalla mig naiv, men det gick upp för mig rätt nyligen att företeelser som sweatshops och trafficing inte är några tillfälliga undantag, utan snarare en logisk följd av den rådande världsordningen. Människosmugglare som förser företag med billig, rörlig och rättslös arbetskraft verkar finnas överallt. Moodysons filmer "Lilja for ever" (om prostitution) och "Mammut" (om hemhjälp) visade globaliseringens baksidor. SVT har visat ett par olika dokumentärer om hur asiater fastnar i slavarbete i oljeländerna. Ett byggföretag i Dubai, tror jag det var, hade problem med det ökande antalet självmord på byggena - unga...

Det är skönt att jogga eller gå en sväng med stavarna innan frukost. Ett bra sätt att vakna och redan från början få känslan av att ha uträttat något. Idag blev det vändan genom skogspartiet, förbi sjön. Det var Blossom Taintons kom-igång-tips i DN förra sommaren som inspirerade och insikten att en stark kropp inte bygger sig själv längre. Inte när man passerat 40 och tillbringar minst 8 av dygnets timmar vid ett skrivbord. Blivit ordinerad värktabletter - Arcoxia - så just nu mår jag som en prinsessa. Känner mig dessutom otroligt ledig och nere i varv nu när jobbet bara är ett svagt minne och semesterns obligatoriska hälsa-på-runda är avklarad (vid senaste stoppet på Väddö hjälpte vi bland annat till att rensa ut på logen och njöt sen av min brors hembakade (!) croissanter). Känner mig så ledig att jag utan problem kan komma ihåg fyra-fem siffror i följd av internetbankens kod, vilket var helt omöjligt för en månad sedan. F, som är en rastlös själ, tog en båttur i går och åker vidare ...

C'est pas grave. Den gravida servitrisen spiller espresson över ryggsäcken och mitt ben. Det är en och en halv timme tills tåget går mot Paris. Är lite trög för jag har sovit illa de senaste nätterna. Men härlig rundtur blev det. Vi började i Bourdeaux, hyrde bil och följde floden Dordogne in i det bördiga inre av Frankrike. De vita kalkstensklipporna vid kusten övergrick i gult och rött inåt landet. Vi har sett grottorna där Europas första människor levde, sett borgar och slott, vinodlingar, små byar som sett lik dana ut sen medeltiden och sluttande ängar med nybärgat hö och solrosfält som måste inspirerat van Gogh när det begav sig och bott på paradisliknande gårdar. Och här i Brive slutar alltså resan. Här har vi mest sett lastbilar, resenärer med rullväskor, biltjuvar och små butiker som stängt för siestan. Ett par dagar i Paris också, sen bär det hem. PS: Läser på DN.se Annika Borgs inlägg och religion och politik: " Har akademiker drabbats av en masochistisk epedemi? ...

Nu är det som det brukar igen. Ömsom regn, ömsom sol. Midsommarfirandet blev extremt lantligt i år. Folk kom åkande till firandet på ortens gods i lövade höskrindor. Har inte sett så många traktorer samtidigt sedan vi var på öländsk skördefest, där de tävlade i parallellslalom med veteranåk. Dans kring midsommarstången och piknik med kall öl och tunnbrödrullar med gubbröra kändes helt rätt. Körde från stan samma morgon och var så trött att jag hann flera mil åt fel håll på E18 innan jag upptäckte misstaget. Men nu är det officiellt sommar och ingen kan få mig att skynda, inte ens L som tycker det tar lång tid för mig att dricka upp kaffet och komma till läshörnan. Vi högläser ur "Godnatt mr Tom". Minns vilken läsupplevelse den var när jag var i samma ålder. Kanske är det förklaringen till min obegripliga livslånga romantisering av engelsk landsbygd som inte ens några veckors språkresa i fjortonårsåldern rådde bot på. PS: Det vore fel av mig att låta någon tro att de flesta av...

Ja, det är sant. Sex veckor ligger blanka och väntar. Det är overkligt men sant. Får inte bli för overkligt bara, måste ju börja njuta med en gång så att jag inte förlorar en sekund av det! Men det tar väl några dagar innan man kommer ner, innan axlarna sjunker, man börjar gå långsamt och sover gott och slutar gnissla tänder. Eftersom jag inte orkade fundera över hur jag bäst borde fira detta med semester så inledde jag med en romcom i soffan igår kväll (Going the distance) och efter sen frukost ska jag återförena mig med familjen och fira midsommar i det gröna. Ska bli skönt! Kanske jag till och med ser von Triers Melancholia i sommar. Först när jag läst kloka Karin Johannissons essä i torsdagens DN får jag lust. Jag säger ju det; idéhistoriker sätter allt i kontext (hittar inte texten på webben än, men hon har skrivit fler intressanta artiklar att läsa under tiden). Ingela Lind skriver också lockande om Knausgårds Min kamp . Tänk om man skulle hinna läsa den också? Sen ögnar jag all...