Det är skönt att jogga eller gå en sväng med stavarna innan frukost. Ett bra sätt att vakna och redan från början få känslan av att ha uträttat något. Idag blev det vändan genom skogspartiet, förbi sjön. Det var Blossom Taintons kom-igång-tips i DN förra sommaren som inspirerade och insikten att en stark kropp inte bygger sig själv längre. Inte när man passerat 40 och tillbringar minst 8 av dygnets timmar vid ett skrivbord. Blivit ordinerad värktabletter - Arcoxia - så just nu mår jag som en prinsessa. Känner mig dessutom otroligt ledig och nere i varv nu när jobbet bara är ett svagt minne och semesterns obligatoriska hälsa-på-runda är avklarad (vid senaste stoppet på Väddö hjälpte vi bland annat till att rensa ut på logen och njöt sen av min brors hembakade (!) croissanter). Känner mig så ledig att jag utan problem kan komma ihåg fyra-fem siffror i följd av internetbankens kod, vilket var helt omöjligt för en månad sedan. F, som är en rastlös själ, tog en båttur i går och åker vidare idag med L för att besöka ett stall. Men jag trivs bra med att bara vara och få lite undanstökat hemma. Efter frukost i det gröna sitter jag kvar och läser (Den fjärde sanningen, en intressant historisk berättelse av Iain Pears från 1997 som jag lånat på tips av en vän - en sån där bok som är så fängslande att verkligheten, när man blir avbruten, känns mer overklig än historien mellan bladen). Tittar upp då och då bara för att njuta. Av citronfjärilarna och humlorna bland lavendeln, den vita trädgårdsmöbeln mot det gröna gräset, växtligheten som fem år efter husbygget äntligen frodas, körsbärsträdets silade skugga över stenplattorna, åsynen av krusbär, blåbär och rabarber i odlingslådan, bladvinet som klänger mot huset, dofterna av solvarmt gräs och enstaka vindilar med fuktigare jordtoner.
PS! Dagens artikeltips: Läs om kulturens och naturens betydelse för välbefinnandet i en DN-intervju med Eva Bojner Horwitz. Hon är sjukgymnast, dansterapeut och forskare i en och samma kloka person.
Kommentarer
Skicka en kommentar