Fortsätt till huvudinnehåll

Semester!


Ja, det är sant. Sex veckor ligger blanka och väntar. Det är overkligt men sant. Får inte bli för overkligt bara, måste ju börja njuta med en gång så att jag inte förlorar en sekund av det! Men det tar väl några dagar innan man kommer ner, innan axlarna sjunker, man börjar gå långsamt och sover gott och slutar gnissla tänder. Eftersom jag inte orkade fundera över hur jag bäst borde fira detta med semester så inledde jag med en romcom i soffan igår kväll (Going the distance) och efter sen frukost ska jag återförena mig med familjen och fira midsommar i det gröna. Ska bli skönt! Kanske jag till och med ser von Triers Melancholia i sommar. Först när jag läst kloka Karin Johannissons essä i torsdagens DN får jag lust. Jag säger ju det; idéhistoriker sätter allt i kontext (hittar inte texten på webben än, men hon har skrivit fler intressanta artiklar att läsa under tiden). Ingela Lind skriver också lockande om Knausgårds Min kamp. Tänk om man skulle hinna läsa den också? Sen ögnar jag alltid Niklas Wahllöfs tevekrönikor för hans torra humor och sköna språk. Och de bloggliknande små vardagsbetraktelserna som journalisterna turas om att göra på sista sidan av DN Kultur. Jaquces, Paul och allt vad de heter. Men nu: off I go!

PS: Visst är det intressant hur de stora rikstäckande morgontidningarna försöker ta marknadsandelar av varandra (precis som S och M i politiken)? SvD har anlitat arbetarfeministen Anneli Jordahl för sommarföljetongen och DN plockade för ett tag sen in konservative moralisten Richard Swartz som ledarskribent. Grattis till bägge läsekretsar!
Etiketter:

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Deklarera eller blogga?

Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...
3 kommentarer
Läs mer

Är man protestant, eller?

Jobbar på att bli mindre protestantisk. Fast det är svårt. Helgen, som utgjordes av två av de varmaste och somrigaste dagarna hittills i år, tillbringade jag till en början plikttroget med att pricka av uppgifter i familjealmanackan: räkna och göra mejlutskick om klasskassan; räkna och redovisa lagkassan; tvätta några maskiner, plocka undan på tomten, ta del av barnens veckobrev från skolan och städa undan i huset. Istället för att skjuta upp det tråkiga, bara dra ut och njuta av solen. Det vet man ju hur sånt slutar. Man dåsar och drömmer sig bort. Blir berusad av dofter från buskar och träd. Njutningsfullt handlingsförlamad. Man struntar snart i klockan, struntar i måltider, struntar i att telefonen ringer. Fastnar förhäxad med näsan i skyn där en björktrast och en skata utkämpar en duell i den döda tallkronan. Noterar ogräset mellan plattorna och skiter glatt i det. Häller upp ett glas vin. Blir myrbiten. Känner solen krypa i huden. Jo, jag gjorde det också. Till slut.
En kommentar
Läs mer

På plats i Tokyo

Japan är som en parallellvärld. Villor med  skjutdörrr och  uppåtvinklade takutsprång, höghus med rundade former. Massor av färgglada reklamskyltar, entoniga utrop och melodislingor som skräller från affärer och tågstationer. Bugningar och långa obegripliga hälsningsfraser. Allt rent, artigt och välordnat. Alla har blankt, tjockt, svart hår och är extremt välklädda. Jordbävningsvarnare på varje kafe. Gatuestetiken kastar en mellan strama kimonos och goth-Lolitor. T-banekartan ser ut som ett garnnystan och vi inser att vi bara sett den ena, att det finns två separata t-banesystem i Tokyo.  Bonsaiträdgårdarna ser ut att vara klippta med nagelsax. Härken av elsladdar och kopplingar hänger i luften mellan de tättliggande smala husen. T oasitsarna har  instrumentpanel  för t.ex.  eluppvärmning. Vi går på Edo-museet och insuper historia. På vår vandrarhems-ryokan sover man på golvet och borstar tänderna i trapphallen, delar på våningens båda ...
Skicka en kommentar
Läs mer