Ja, det är sant. Sex veckor ligger blanka och väntar. Det är overkligt men sant. Får inte bli för overkligt bara, måste ju börja njuta med en gång så att jag inte förlorar en sekund av det! Men det tar väl några dagar innan man kommer ner, innan axlarna sjunker, man börjar gå långsamt och sover gott och slutar gnissla tänder. Eftersom jag inte orkade fundera över hur jag bäst borde fira detta med semester så inledde jag med en romcom i soffan igår kväll (Going the distance) och efter sen frukost ska jag återförena mig med familjen och fira midsommar i det gröna. Ska bli skönt! Kanske jag till och med ser von Triers Melancholia i sommar. Först när jag läst kloka Karin Johannissons essä i torsdagens DN får jag lust. Jag säger ju det; idéhistoriker sätter allt i kontext (hittar inte texten på webben än, men hon har skrivit fler intressanta artiklar att läsa under tiden). Ingela Lind skriver också lockande om Knausgårds Min kamp. Tänk om man skulle hinna läsa den också? Sen ögnar jag alltid Niklas Wahllöfs tevekrönikor för hans torra humor och sköna språk. Och de bloggliknande små vardagsbetraktelserna som journalisterna turas om att göra på sista sidan av DN Kultur. Jaquces, Paul och allt vad de heter. Men nu: off I go!
PS: Visst är det intressant hur de stora rikstäckande morgontidningarna försöker ta marknadsandelar av varandra (precis som S och M i politiken)? SvD har anlitat arbetarfeministen Anneli Jordahl för sommarföljetongen och DN plockade för ett tag sen in konservative moralisten Richard Swartz som ledarskribent. Grattis till bägge läsekretsar!
Kommentarer
Skicka en kommentar