Fortsätt till huvudinnehåll

Semester!


Ja, det är sant. Sex veckor ligger blanka och väntar. Det är overkligt men sant. Får inte bli för overkligt bara, måste ju börja njuta med en gång så att jag inte förlorar en sekund av det! Men det tar väl några dagar innan man kommer ner, innan axlarna sjunker, man börjar gå långsamt och sover gott och slutar gnissla tänder. Eftersom jag inte orkade fundera över hur jag bäst borde fira detta med semester så inledde jag med en romcom i soffan igår kväll (Going the distance) och efter sen frukost ska jag återförena mig med familjen och fira midsommar i det gröna. Ska bli skönt! Kanske jag till och med ser von Triers Melancholia i sommar. Först när jag läst kloka Karin Johannissons essä i torsdagens DN får jag lust. Jag säger ju det; idéhistoriker sätter allt i kontext (hittar inte texten på webben än, men hon har skrivit fler intressanta artiklar att läsa under tiden). Ingela Lind skriver också lockande om Knausgårds Min kamp. Tänk om man skulle hinna läsa den också? Sen ögnar jag alltid Niklas Wahllöfs tevekrönikor för hans torra humor och sköna språk. Och de bloggliknande små vardagsbetraktelserna som journalisterna turas om att göra på sista sidan av DN Kultur. Jaquces, Paul och allt vad de heter. Men nu: off I go!

PS: Visst är det intressant hur de stora rikstäckande morgontidningarna försöker ta marknadsandelar av varandra (precis som S och M i politiken)? SvD har anlitat arbetarfeministen Anneli Jordahl för sommarföljetongen och DN plockade för ett tag sen in konservative moralisten Richard Swartz som ledarskribent. Grattis till bägge läsekretsar!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Julfrossa på Teater Pero

Om du ska se en föreställning nästa jul, med eller utan barn, se den här! "Julfrossa" består av en serie inslag eller smått absurda sketcher med jul som tema. Både glädje och svårmod. Musik, sång, pantomim och underfundiga texter. Enda nackdelen var att det var över alldeles för snabbt, efter bara 45 minuter. Årets sista föreställning gick i tisdags. Jag bokar in nästa år igen. Garanterat.

En kväll som volontär på Centralen

Så har jag gjort ett första pass på Centralen. Efter att ha lämnat kläder, serverat mat på Nobelberget, sorterat insamlade kläder i Tomteboda och gått Röda korsets volontärskurs skrev jag upp mig på fyra kvällstimmar. Det kom inte jättemånga flyktingar med tågen från Malmö just ikväll, åtminstone inte genom de utgångar jag bevakade med några gosedjur och juiceförpackningar redo. Det var tillräckligt många på plats från Polisen, Migrationsverket, Socialen, Röda korset och Refugees Welcome för att göra situationen smidig, vid sidan av frivilliga läkare och jurister. Mitt jobb var att vara medmänniska några timmar. En barnfamilj fick några blöjor. En annan barnfamilj blev kvar hela kvällen i väntan på en vän som skulle betala för deras biljett till Finland. Jag redde ut förutsättningarna för onlinebeställning i biljettluckan på SJ. Som tur var fanns två flerspråkiga killar på plats. Jag lekte med med familjens busiga lilla fyraåring. Till slut ordnades ett tillfälligt boende över natten t

Coexist

Coexist handlar om att möta varje människa som individ och inte som företrädare för nån anonym grupp. Det är inte naivitet utan realism. Vi är tvungna, vi är beroende av varandra vare sig vi vill eller inte. Bättre då vara konstruktiv och bygga broar istället för att hålla på med hat, fördomar, hot, sablar, knivar, järnrör och sånt. Se filmen här: http://www.newsner.com/2015/03/de-ser-skelett-hangla-pa-en-skarm-men-sekunder-senare-budskapet-ar-lika-viktigt-som-det-ar-fantastiskt/