Tyckt, tänkt och tecknat...

"Nothing's gonna stop me but divine internvention. I recon it's again my time to win some or learn some...[---] Open up your plans and damn you're free...Look into your heart and you'll find love. It's your God-forsaken right to be loved..." Se och lyssna till Jason Mraz och hans trummis/fantastiska back up singer (!)  på konsert i Korea 2007 - musikaliskt, skönt, opretentiöst, lyckorusigt... Vad passar bättre en solig vårdag när gruset ligger och dammar på gatorna och det varma ljuset finns kvar ända till efter sju på kvällen och värmen är så ny att man måste bara stanna upp och förundras och alla deadlines ännu ligger långt fram i tiden...

När min morfar dog fick mormor, mamma och hennes syskon ägna en hel del tid åt att bära ut alla de papperskassar med gamla tidningar som trängdes runt väggarna i hans rum. Morfar kunde inte slänga. Jag har nog en släng av den där sjukan. I hyllan står en gammal pärm med tidningsklipp, de allra bästa artiklarna, som jag bara inte kunde låta gå till tidningsinsamlingen. Som skulle kunna bilda underlag till en roman, en artikel, eller åtminstone en insändare. Nu finns det ju e-arkiv, så jag har slappnat av lite. Men det går mycket tid åt att scanna tidningen på lediga dagar. Den egna kreativiteten kommer i andra hand. Nyhetssjuka, kanske. Med mitt onda ben kan jag inte vara så aktiv dessa dagar. Började denna lördag med att sitta i en fåtölj och stirra apatisk upp i taket. Satt så rätt länge. Lisa hann läsa ut sin mangabok under tiden. Hon har precis trätt in i slukaråldern. Till slut var jag tvungen att städa. Det är det enda som kan ge tillbaka självrespekten. Om gruset i hallen och smu...

Det finns en punkt i varje människas liv när hon plöstligt inser att hon inte är odödlig. Vilket alla människor inbillar sig att de är till en början. För min del började det för två somrar sen; med ett par knäckta revben. Sommaren därpå var det nära att jag aldrig kommit upp igen från den där välta kanoten. Och så i vinter; en övning i ödmjukhet med långförkylning och muskelbristning. Konvalecent igen, på kryckor! Jag hajar poängen nu. Det räcker. Bodil Malmsten skriver också om ödmjukhet . Sant, hjärtknipande och roligt, som vanligt. Ute i solen hänger smältsnön försmädligt från taken och det luktar så där fulfint vårnygammalt. I dagstidningen handlar mycket om högskoleantagningen. Alla duktiga flickor och slappa pojkar som inte får så många chanser till med de nya reglerna. Minns de där slappa killarna som tog sig rätt att håna oss andra. Jag känner åtminstone fyra unga kvinnor som blivit utbrända. Själv var jag nära. Det började med en rejäl depression i åttan. Utmattningssymptom n...

Uppfriskande med politisk teater. Insåg hur ovanligt det är på landets största scener. "Ön" på Stadsteatern handlar om två unga killar i början av nittiotalet. Det är hög igenkänningsfaktor för en som själv växt upp i ett ganska segregerat område, haft folkhemsideal, lidit fullständig begreppsförvirring i systemskiftets tidiga nittiotal och sedan gradvis inlemmats i den besuttna medelklassen med kärnfamilj, huset fullt av prylar och något som liknat en karriär. Som tänker på miljö och rättvisa men som kan svälja sina ideal om solidarisk samhällsfinansiering och betala hantverkaren svart för att själv komma billigare undan. Som ser sin privatekonomi gynnas av den borgerliga politiken medan allmännyttan säljs ut, a-kassa och sjukersättning försämras. Hur kunde det bli så? Pjäsen är bitvis vass satir, bitvis vänsterromantik, bitvis buskis, bitvis operett. Jag gillar den för den berättar min generations historia. Faktum är att jag just håller på att försöka skriva en berättelse ...

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...

Fördelen med att vara sjuk är att man hinner läsa. Tvärsnitt till exempel, om forskning inom humaniora och samhällsvetenskap. Om nån tvivlar på varför sån forskning behövs, är det bara att skaffa en prenumeration och börja bläddra. Allt är inte lika fångande, men mycket. Arne Jarriks ledare sätter det i sitt sammanhang, välskrivet och pedagogiskt. Läs till exempel Fria forskare - en ansvarslös adel? om hur synen på fri grundforskning håller på att förändras, i nr 4/09. Och läs Nathan Shachars avslutande krönika i samma nummer: Äkta tolerans kräver individen i centrum . Jag måste citera: "Äkta tolerans kulturer emellan existerar bara under ett ideologiskt system, den humanistiska upplysningens. Upplysningens grundpelare är individen. Därför är upplysningen, den kultur vi skapat, både multikulturalismens och den radikala islamismens svurne fiende - eftersom upplysningen utgår från individen och hennes universella rättigheter, medan både multikulturalismen och islamismen håller gr...