Tyckt, tänkt och tecknat...

Om du ska se en föreställning nästa jul, med eller utan barn, se den här! "Julfrossa" består av en serie inslag eller smått absurda sketcher med jul som tema. Både glädje och svårmod. Musik, sång, pantomim och underfundiga texter. Enda nackdelen var att det var över alldeles för snabbt, efter bara 45 minuter. Årets sista föreställning gick i tisdags. Jag bokar in nästa år igen. Garanterat.

Ett julkort till nära och kära, vänner och bekanta är ju trevligt. Men det hann inte bli något på posten, utan nu sitter jag och letar lämpligt familjefoto på datorn för att skicka julkort via e-post istället. Det här är ju inte aktuellt, men visst är det kul vad ungarna hittar på med mobilen av en sommarfrukost med fil och korsord. Ser plötsligt lite glamoröst ut.

Jag har fått två nya idoler den här veckan. Ja, inte Calle och Erik. Nu tänker jag på något annat än sjungande idoler. Den ena är Arne Naess, som gick bort i början av 2009. Hade inte alls planerat att se en dokumentär om en gammal filosof (hur lockande låter det?) men när jag väl fått in programmet på min teve blev jag fångad. "En liten gnutta harmlös galenskap tror jag bara är nyttigt" och "de enkla glädjeämnena är de bästa" vidhöll gamlingen. Visst verkade han lite galen - en 95-åring som åkte pulka, lekte med barn och flög luftballong, alltid med en tygnalle i fickan - men ju längre jag tittade desto mer respekterade jag honom. Och hans seriöst lekfulla inställning till livet. Det är få som verkligen vågar vara sig själva, men han vågade. Tyvärr hittar jag inte längre dokumentären med de fantastiska fjällvyer från Naess stuga på SVT play. Läser på wikipedia att han startade något som kallas ekosofi och var både aktivist och pianist (den engelskspråkiga sidan är...

Antalet soltimmar i november måste fördubblats idag över Stockholm. Det var gyllengult i minst ett par timmar mitt på dagen. Tog bussen till Henriksdal och gick därifrån mot Hammarby sjöstad, längs vattnet. Det byggs fortfarande för fullt på sidan mot stan, 900 nya lägenheter ska det bli. Halkade på träbryggorna längs strandpromenaden och njöt av att se vattenytan och änderna som höll till i vasskanten. Var ute och klättrade på solbadsrondellen, gick över spångar, spanade på flotta våningar med sjöutsikt och fantasifulla gårdsmiljöer. Borta vid biblioteket var det julmarknad. Vi tittade på julgranar ackompanjerade av Sinatra, köpte några julklappar, fingrade och luktade på smycken, strumpor, plånböcker, gosedjur, krämer och hemlagad glögg, polkagrisar, honung och mycket mer. De båda kvinnorna som sålde smycken jobbade i vanliga fall på dagis. De samlar och köper in stenar av olika sorter - bland annat lava - som de sätter ihop med olika silverdetaljer till snygga armband. Inne på bibli...

Svininfluensans spridning har inte precis uppmuntrat till att bege sig hemifrån. Annars var vi faktiskt på Stadsteatern häromkvällen och såg De tre musketörerna. Regissören, Alexander Moerk-Eidem, står bakom flera andra publiksuccéer på samma teater: Djungelboken, En midsommarnattsdröm. Den sistnämnda var också en anakronistisk historia. Men till skillnad från den (ja, jag veta att många blev alldeles till sig då också, men inte jag) funkar det alldeles lysande i Musketörerna. 1600-tal och 1980-tal hoprört till en sagolik färgstark underhållningspudding med något för alla, i äkta Shakespeareanda. Gay-kungen (Jan Mybrand), den punkige hertingen (Anders Johannisson), kardinalen (Gerhard Hoberstorfer), Prince-kopian med fransk brytning (vem?) och huvudrollen d'Artagnan (Johannes Bah Kunke), är alla lysande. Här finns sångare och dansare och elgitarrer och ett jäkla ös, från första början. Det är till och med lite gripande här och där. När låten Celebration brakar lös på kungens rosa f...

Lördag förmiddag i slutet av november. Det skymtar något ljust mellan molnen. Känns ovanligt. F åkte med dottern till fotbollsträningen och sen vidare till Maxi för att handla mat. Min elvaåring, E - som är lika morgontrött som jag - och jag vi hade en skön, sömnig diskussion vid frukostbordet om alltifrån gårdagens utvecklingssamtal i skolan till varför tidningar publicerar recensioner. E tyckte de kunde låta bli, om de bara tänkte vara elaka. Jag tror jag lyckades förklara poängen med det hela - att det behövs motvikt, opartiskhet, konsumentupplysning. Själv känner jag mig styrkt när jag druckit mitt te och tagit del av Jane Magnussons och Johan Cronemans klokheter i DN Kultur. Deras integritet och allvar och sunda distans till allt lättköpt och lättviktigt är en bra start på dagen. Gårdagkvällen tillbringades hemma, jag blev klar med jobbet ganska sent efter avbrott för föräldrasamtal i skolan, sen skulle dottern på ridning och därefter kalas, F lagade en god middag (boef bourguign...