Svininfluensans spridning har inte precis uppmuntrat till att bege sig hemifrån. Annars var vi faktiskt på Stadsteatern häromkvällen och såg De tre musketörerna. Regissören, Alexander Moerk-Eidem, står bakom flera andra publiksuccéer på samma teater: Djungelboken, En midsommarnattsdröm. Den sistnämnda var också en anakronistisk historia. Men till skillnad från den (ja, jag veta att många blev alldeles till sig då också, men inte jag) funkar det alldeles lysande i Musketörerna. 1600-tal och 1980-tal hoprört till en sagolik färgstark underhållningspudding med något för alla, i äkta Shakespeareanda. Gay-kungen (Jan Mybrand), den punkige hertingen (Anders Johannisson), kardinalen (Gerhard Hoberstorfer), Prince-kopian med fransk brytning (vem?) och huvudrollen d'Artagnan (Johannes Bah Kunke), är alla lysande. Här finns sångare och dansare och elgitarrer och ett jäkla ös, från första början. Det är till och med lite gripande här och där. När låten Celebration brakar lös på kungens rosa fest och hela scenen dansar, då vill jag inte att den här pjäsen ska ta slut. Nånsin. Funderade ett tag på om detta är sån typiskt lätt underhållning som det finns alldeles för mycket av redan. En sån paus som vi unnar oss alltför ofta för att slippa tänka på all den verkliga världens skit. Kanske. Men nej, jag tycker inte det. Tror inte den (bara) är tillkommen av krassa skäl för att fylla salongen. Spelglädjen är så påtaglig, smittar av sig. Kondenserad livsglädje. Sånt behövs. (Detta är på nåt sätt humanismens credo, tycker jag: Vi lever bara en gång, det finns ingen arvssynd, inget helvete utan genom en ofattbar slump har vi människor fått ett intellekt som kan både åstadkomma fantastiska skapelser och förstöra rubbet. Vi ska leva livet fullt ut, det är en fantastisk gåva. Men vad vi gör, hur vi lever våra liv har också en större betydelse för hur det ska gå för oss. Inte av någon annan hinsides anledning. Man får göra det lilla man kan. Själv har jag börjat fundera på om jag inte skulle kunna avstå från griskött från och med nu, efter de senaste avslöjandena om hur uppfödningen går till.) Hur som helst får den som inte sett musketörpjäsen ännu vänta något år, tills frågan om musikrättigheterna utretts. Det finns förresten forskning som visar att kultur gör människor friskare, en alltför kort notis på det ämnet fanns i DN i går. Samma stadsteater satte upp en soppteaterpjäs på det temat förra säsongen, baserad på det material som tagits fram till kulturens skuggutredning, svaret på regeringens kulturutredning.
Kommentarer
Skicka en kommentar