Fortsätt till huvudinnehåll

De tre musketörerna



Svininfluensans spridning har inte precis uppmuntrat till att bege sig hemifrån. Annars var vi faktiskt på Stadsteatern häromkvällen och såg De tre musketörerna. Regissören, Alexander Moerk-Eidem, står bakom flera andra publiksuccéer på samma teater: Djungelboken, En midsommarnattsdröm. Den sistnämnda var också en anakronistisk historia. Men till skillnad från den (ja, jag veta att många blev alldeles till sig då också, men inte jag) funkar det alldeles lysande i Musketörerna. 1600-tal och 1980-tal hoprört till en sagolik färgstark underhållningspudding med något för alla, i äkta Shakespeareanda. Gay-kungen (Jan Mybrand), den punkige hertingen (Anders Johannisson), kardinalen (Gerhard Hoberstorfer), Prince-kopian med fransk brytning (vem?) och huvudrollen d'Artagnan (Johannes Bah Kunke), är alla lysande. Här finns sångare och dansare och elgitarrer och ett jäkla ös, från första början. Det är till och med lite gripande här och där. När låten Celebration brakar lös på kungens rosa fest och hela scenen dansar, då vill jag inte att den här pjäsen ska ta slut. Nånsin. Funderade ett tag på om detta är sån typiskt lätt underhållning som det finns alldeles för mycket av redan. En sån paus som vi unnar oss alltför ofta för att slippa tänka på all den verkliga världens skit. Kanske. Men nej, jag tycker inte det. Tror inte den (bara) är tillkommen av krassa skäl för att fylla salongen. Spelglädjen är så påtaglig, smittar av sig. Kondenserad livsglädje. Sånt behövs. (Detta är på nåt sätt humanismens credo, tycker jag: Vi lever bara en gång, det finns ingen arvssynd, inget helvete utan genom en ofattbar slump har vi människor fått ett intellekt som kan både åstadkomma fantastiska skapelser och förstöra rubbet. Vi ska leva livet fullt ut, det är en fantastisk gåva. Men vad vi gör, hur vi lever våra liv har också en större betydelse för hur det ska gå för oss. Inte av någon annan hinsides anledning. Man får göra det lilla man kan. Själv har jag börjat fundera på om jag inte skulle kunna avstå från griskött från och med nu, efter de senaste avslöjandena om hur uppfödningen går till.) Hur som helst får den som inte sett musketörpjäsen ännu vänta något år, tills frågan om musikrättigheterna utretts. Det finns förresten forskning som visar att kultur gör människor friskare, en alltför kort notis på det ämnet fanns i DN i går. Samma stadsteater satte upp en soppteaterpjäs på det temat förra säsongen, baserad på det material som tagits fram till kulturens skuggutredning, svaret på regeringens kulturutredning.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/

SVT måste göra en fortsättning!

Varje höst när mörkret sänker sig kommer en stund när solbrännan och semesterminnena från sommaren har flagnat, uppgifterna på jobbet blivit fler än man hinner med och meningen med livet känns allmänt diffus och svårfångad. Så är det åtminstone för mig. Då måste jag mana fram tankar om mål och mening att klänga mig fast vid. Målmedvetet betvinga känslan av långsamt annalkande undergång. Allt medan orken tryter, dagarna blir kortare och stressen byggs upp. Det kan handla om att försöka se positivt på utmaningarna i livspusslet. Bygga upp en naiv längtan till julfriden. Ett annat knep är att välja ut en teveserie att följa slaviskt. Då får veckorna sin fasta lunk, oavsett om någon glömt en läxa eller saknar skridskor och oberoende av om det trillar ner spindlar i badkaret, om kylskåpet producerar is och luktar illa, om fläkten lagt av och handfatet läcker. Min besatthet den här hösten har varit Anno 1790 . Denna otroligt snygga krimialse...

Weekend i Rom

Staden Rom är en overklig upplevelse. Allt detta överflöd av tvåtusenåriga minnesmärken. F hade kollat boendetips via TripAdvisor  och vi bodde på ett bra hotell vid T-banestationen Cavour och började med att flanera ner till Forum Romanum och Colosseum första dagen. När vi gick in i Palazzo San Angelo och såg väggmålningar från 1600-talet dagen därpå var jag blasé och tyckte liksom: "vad är det här för modernt nonsens". Fantastisk utsikt och mysigt kafé där på taket i alla fall - plus ett påvesovrum med Amor & Psyche-väggmålning(!). Vi såg också Peterskyrkan, Pantheon, Navona-torget, Spanska trappan och parken därovanför utan att stressa mellan sevärdheterna. I parken på kullen kunde man hyra både cyklar, rullskridskor och segway - en skön oas utan turister och bilar. De fyra dagarna fylldes med mycket strosande, fikande och god mat. Sonen åt sin favorit minst en gång om dagen - pasta carbonara. Vädret var soligt tre ...