Kanske är det för att jag en gång i tiden skrev en c-uppsats om samhällsklimatet i rasbiologins kölvatten. Om den tidens likriktning och förakt för svaghet. Jag har hur som helst väldigt svårt för när arbetsgivaren eller någon annan agerar överjag och säger åt mig vad jag ska göra på min fritid. På förra jobbet hade vi diskussioner om vad friskvårdstimmen - den förmån som bestod i en timmes friskvård på betald arbetstid - egentligen fick bestå av. Chefen och ledningen avsåg "pulshöjande" aktiviteter och inget annat. Jag undrade varför. Om poängen är att de anställda ska bli friskare och därmed arbeta bättre (vilket det förstås är), så är det väl inte självklart att det är just pulshöjande aktiviteter som är lösningen för alla och envar? Jag ville t.ex. kunna ta en längre promenad för att rensa tankarna och se saker ur nya vinklar, och räkna det som friskvård. Och tänk om någon skulle må allra bäst av yoga, besök på ett konstmuseum eller av att lyssna till musik? Visst har arbetsgivaren rätt att definiera vad de vill kalla "friskvård", de betalar ju. Och jag har inget emot sport, tvärt om. Men själva utgångspunkten stör mig. Kommer att tänka på det nu när DN har en serie om hälsoideal och hur stat och arbetsgivare i all välmening gnager sig in i den privata sfären (se t.ex. artikeln: Vem ska bestämma över din kropp?).
Tillägg: Se en presentation av JMW:s 10 trender för framtiden. Trend nr 10 handlar om lycka som en kombination av hälsa, livsstil, attituder och vanor. Trivsel kommer av upplevd lycka, och har väldigt lite med stegräknare med att göra…
Tillägg 2: Om kroppskultur och estetik i Nazityskland kan man läsa i boken Samhället som teater. Ur presentationen av boken på Bokbörsen: "Den inbjöd varje tysk att [...] uppleva sig som medlem av en av herreras med överlägsen styrka och skönhet och rätt att skapa sina egna normer. Dess dragningskraft låg inte i att den öppet vädjade till människors brutalitet och egoism utan i att den lämnade dessa egenskaper fritt spelrum maskerade som skönhet, offervilja och gemenskap. Moral blev en fråga om stil. Kunskapen om Nazitysklands estetik lär oss att dyrkan av konsten, lika litet som tillbedjan av andra gudar innebär en spärr mot barbari. Tvärtom visar sig skönheten kunna vara en utmärkt bundsförvant åt grymheten."
http://boktips.bokborsen.se/book/number/706/samhallet-som-teater-estetik-och-politik-i-tredje-riket
Kommentarer
Skicka en kommentar