Tyckt, tänkt och tecknat...

En film där en ung kvinna i en fjällstuga resonerar med sig själv kring frågan om att skaffa barn eller inte the Holy Grail (av Magdalena Dziurlikowska & Niklas Rydén ) är mitt starkaste intryck från årets vårsalong på Liljevalchs . Så här skriver Magdalena om den: "Den heliga Graal, 2010, är en film om existentiella frågor och frivillig barnlöshet. En tidigare film av mig, Jag har inte bett om det här, handlar om samma sak och är gjord år 2007. Tre år senare ville jag återbesöka detta tema. Det gör jag i miljöer som präglas av kyla och ensamhet men också av frihet och styrka. Karen Blixen sa att man inte kan jaga den heliga Graal med barnvagn. Kan man verkligen inte det? Och vad är den heliga Graal, som man offrar så mycket för?" Två andra filmer gjorde också intryck: en där kvinnliga dansare utforskar vad man kan göra med ett par nylonstrumpor (leken som nödvändigt, mänskligt behov - lite Chaplin över det hela) och en film där en pojke berättar om sin by och - vad jag

"Lugna promenaden" längs sundet mellan Boo och Saltis/Fisksätra måste vara en av Storstockholms vackraste. Viker in vid Boo gård och följer vattnet som slingrar sig fram bort mot Gammeludden, där jag tror det låg ett gästgiveri på 1700-talet och vattnet vidgar sig. Öppet vatten, några gamla stugor och kråkslott, på andra sidan syns gravstenar. Det skulle kunna vara vilket århundrade som helst. Men det är 2011 och jag går med raska steg och gåstavar. På andra sidan Gammeludden ligger isen fortfarande och där syns skridskoåkare. Snön på marken är stel och isig, då och då uppstår skuggor frammanade av en sol någonstans bortom det gråvita. Vi är ute i två och en halv timme. Kommer hem trötta men uppiggade, ja lite höga på frisk luft. Axeln värker, men nu har jag äntligen kontaktat en sjukgymnast som ska hjälpa mig få ett slut på smärtan. Gör mina övningar, tar en Ipren. Resten av dagen lagas mat, kommer släkt och firas födelsedagar och efter köksröjning och hängning av tvätt är

Är glad att vi kom iväg en långhelg till Åre. Och det innan vattenparasiten hann sprida sig. Det där med att lägga tid på krisberedskap verkar ofta onödigt och ett slöseri med tid, men de senaste åren tycks behovet vara stort för en grundkurs i de flesta branscher och samhällssektorer. Kanske dags att lägga in "krisplanering", "stresshantering" och "källkritik" redan i lågstadiets läroplan. Eller nej, förresten. Uppdaterat: Magnus säger att man inte behöver oro sig för att den lömska parasiten ska komma till Åre eftersom byn tar sitt dricksvatten från grundvattnet och inte sjö. Och det var ju väl.

Och så finns det filmer jag ser om, för att de är så bra. Under julen har hela familjen sett senaste "Robin Hood" flera gånger. Varför? Tja, själv är jag svag för historiska skildringar, speciellt om de är så välgjorda och genomarbetade som här. Scenografi och kostym, story, manus, klippning, foto (vinklarna, kontrasterna, elementen!)... Allt är fantastisk underhållning. Skådespelarna är bra, precis som balansen mellan spänningsmoment, humor och kärlekshistoria. Russel Crowe och Cate Blanchett har personkemi, två mogna människor som finner varandra när de är över trettio. Max von Sydow gör en rörande fadersfigur och the Merry men är merry. Eileen Atkins som drottningmodern, Oscar Isaac som Prince John och Léa Seydoux (som Johns franska frilla, Isabella) är övertygande maktmänniskor. Matthew Macfadyen är en lagom lustig och olustig underhuggare som sheriff i Nottingham. William Hurt funkar som bortmanövrerad rådgivare. Jag tror till och med att filmen skulle komma gan

Måste säga nåt om Svinalängorna. Såg Pernilla Augusts filmatisering häromdagen, utan att ha läst Alakoskis bok . Stark, nervig bioupplevelse. Någon enstaka replik skavde fel, i övrigt en trovärdig och gripande berättelse. Gillar att den inte tar till storsläggan (sexövergrepp, mord eller självmord som i någon dussinactionrulle) utan skildrar den vardagliga jävligheten i att leva med alkoholiserade föräldrar - otryggheten, skräcken och ensamheten som det måste innebära. Gillar också hur männen skildras. De är varma, omtänksamma, moderna. Både pappan - innan han blir personlighetsförändrad av sitt spritmissbruk - och den kvinnliga huvudpersonens (Noomi Rapace) man (Ola Rapace). Mannen som känslomässigt nav i familjen - för första gången på film?! Det slog mig hur sällan man ser sådana män på film överhuvudtaget, normala empatiska män som tar hand om barnen och stöttar sin kvinna. Jag gillade också svenska teveserien Våra vänners liv av samma anledning. Den visade hur även killarna måst

Så här har det sett ut sen november och jag älskar det. Mildväder lär vara på väg och snart är kanske de vita vallarna borta och de snötunga träden är bara...kala. Men ännu är världen inbäddad och naturen är obeveklig och kall som den ska vara på mörka vintern. Vi var ute i skidspåret på förmiddagen, men nu lär det inte bli mer gjort efter matinhandling respektive tvätt. Kan njuta av vintern nu, till skillnad från under småbarnsåren. Inte konstigt att vintern var en mäktig fiende då när man hade motvilliga ungar som skulle kläs i bävernylonoverall, barnvagn att dra igenom snövallarna och var tvungen att infartsparkera vid dagis där det inte fanns tillräckligt med p-platser. Är på ett märkligt humör. Rastlös och slö på samma gång. På väg att bli sjuk? Nej. Bara trött efter första veckan på jobbet efter en lång, skön ledighet.

Såg en spaghettivästern från 1968 i går, Harmonica - hämnaren (Once Upon a Time in the West ), med Charles Bronson, Henry Fonda och Claudia Cardinale. Udda kameravinklar, långa tagningar och tystnader och en spännande handling som inte är direkt uppenbar förrän i slutet. Bertolucci var med på manuset ser jag i eftertexterna, Morricone stod för musiken. Men Den gode, den onde, den fule är min favorit i genren. Tillräckligt crazy för att man ska överse med råheten och vad jag minns inte samma obehagliga övergreppsestetik. Med barnen brevid sig i tevesoffan inser man att filmklassiker ofta ger en väldigt märklig bild av hjältar och könsroller. Å andra sidan kanske man inte ska hetsa upp sig över att barnen bevittnar hemskheter på teve. Barnen kanske, som videovåldsproblemsförnekarna hävdar, lär sig en massa om medier och källkritik på köpet. När jag slängde ur mig en allmän fråga om varför i helvete en sån som Bronson får en huvudroll när han inte rör på ansiktsmusklerna överhuvudtaget f

Filmerna är förstås: Kan du vissla Johanna? Karl Bertil Jonssons julafton Moderna tider Robin Hood Scrooge - A Christmas Carol It's a Wonderful Life Gladiator Picassos äventyr Proof of Life Det var väl inte så svårt?

Julen är filmfrossans högtid. Flera storartade berättelser har hållit teven varm den här julen: ett par pojkar på jakt efter en morfar som kan lära dem vissla och fiska; en fjortonåring i målbrottet som extrajobbar på Posten och drömmer om en bättre värld; en fattig men livsglad och uppfinningsrik diversearbetare och fängelsekund under amerikanska depressionen; en soldat som efter tio års korståg genom tur, skicklighet och ärlighet återser sin hemby och får ihop det med godsets makalösa änka; en sur girigbuk som hemsöks av spöken och kommer på bättre tankar; en man som tänker begå självmord när han genom en ängels försyn återfår livslusten genom att med egna ögon se vad han faktiskt betyder för sina medmänniskor; ett gäng otursföljda som slåss för sina liv på Roms arenor vid tiden för kristi födelse; en känd spansk konstnärs och kvinnokarls liv i parodisk snabbspolning; ett gisslandrama i Sydamerika där förhandlaren får en speciell relation till den kidnappade ingenjörens guldlockiga f