Fortsätt till huvudinnehåll

En av de finaste



"Lugna promenaden" längs sundet mellan Boo och Saltis/Fisksätra måste vara en av Storstockholms vackraste. Viker in vid Boo gård och följer vattnet som slingrar sig fram bort mot Gammeludden, där jag tror det låg ett gästgiveri på 1700-talet och vattnet vidgar sig. Öppet vatten, några gamla stugor och kråkslott, på andra sidan syns gravstenar. Det skulle kunna vara vilket århundrade som helst. Men det är 2011 och jag går med raska steg och gåstavar. På andra sidan Gammeludden ligger isen fortfarande och där syns skridskoåkare. Snön på marken är stel och isig, då och då uppstår skuggor frammanade av en sol någonstans bortom det gråvita. Vi är ute i två och en halv timme. Kommer hem trötta men uppiggade, ja lite höga på frisk luft. Axeln värker, men nu har jag äntligen kontaktat en sjukgymnast som ska hjälpa mig få ett slut på smärtan. Gör mina övningar, tar en Ipren. Resten av dagen lagas mat, kommer släkt och firas födelsedagar och efter köksröjning och hängning av tvätt är jag redo för att göra kväll. Trött men utan lust att gå till sängs. Borde verkligen lägga mig tidigt med tanke på skönhetssömnen (nyligen vetenskapligt bevisad), orken inför kommande arbetsvecka och den sena kvällen igår (satt uppe och såg om Deer Hunter på teve, nästan lika stark upplevelse som första gången, enastående film). Den lysande diodslingan glöder och svänger med vinden i mörkret därute. Huset är tyst...

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Nästan insnöad

Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...

Om du inte vet vad du ska plugga, läs idéhistoria!

Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...

Vindsurfare vid Björkviks brygga

Lukten av tång är inget jag förknippar med november. Men en sån här varm vinterdag ligger den uppspolade tången fortfarande fuktig på klipphällarna. Och luktar sommar. Nu ser jag bara ett par meter framför mig i dimman. Det är som om det inte fanns något bortom bryggan där vi stannat. Bara en stor tom rymd. Vågorna hörs när vi kommer ner på stranden. Taktfasta, skummande, brusande. Precis som på sommaren när den här lilla sandstranden brukar vara fullbelagd av handdukar, leksaker, frysväskor och solande människor i olika grader av avkläddhet. Stenarna är alldeles blanka av väta. Stora, runda stenar. Rundslipad småsten närmare vattnet skaver mot varandra för varje gång jag sätter ner kängorna. Det blåser från havet, kyler ansiktet. Ljudet av en motorbåt som vi aldrig får syn på i dimman hänger kvar i luften länge. Ljudet blåser med vindarna inåt land som om båten fortfarande var helt nära. Tånglukten blandas med jordiga dunster när vi följer stigen som vindlar in ...