Och så finns det filmer jag ser om, för att de är så bra. Under julen har hela familjen sett senaste "Robin Hood" flera gånger. Varför? Tja, själv är jag svag för historiska skildringar, speciellt om de är så välgjorda och genomarbetade som här. Scenografi och kostym, story, manus, klippning, foto (vinklarna, kontrasterna, elementen!)... Allt är fantastisk underhållning. Skådespelarna är bra, precis som balansen mellan spänningsmoment, humor och kärlekshistoria. Russel Crowe och Cate Blanchett har personkemi, två mogna människor som finner varandra när de är över trettio. Max von Sydow gör en rörande fadersfigur och the Merry men är merry. Eileen Atkins som drottningmodern, Oscar Isaac som Prince John och Léa Seydoux (som Johns franska frilla, Isabella) är övertygande maktmänniskor. Matthew Macfadyen är en lagom lustig och olustig underhuggare som sheriff i Nottingham. William Hurt funkar som bortmanövrerad rådgivare. Jag tror till och med att filmen skulle komma ganska helskinnad ur genusanalysen, men den lämnar jag därhän. Det här med att se samma film flera gånger är jag nog inte ensam om. Oftast står valet mellan en halvkass tevekväll och en klassiker som redan står i hyllan, och då väljer man lätt det senare. Men i går gjorde jag ett undantag och genomled en pinsamhet titulerad "Min bäste väns tjej" (eller nåt liknande) på teve. Ingen finess, inget innehåll, ingenting. Bara plumpt. En kopia av den filmen i handen på en förvirrad människa med skev bild av västvärlden skulle räcka för att göra en terrorist, tro mig.
9 dec 2012: Här känner jag att jag måste lägga in länken till en aktuell DN-krönika av Fredrik Strage om att återvända till vissa filmer, musik och böcker. Han refererar till ett antal forskare och skriver att det finns en progressiv form av upprepad konsumtion som inte handlar om nostalgi utan om ett samspel mellan dåtid, nutid och framtid, som erbjuder eftertanke och används för att utvecklas och gå vidare i livet. Man bearbetar "teman" i sitt liv, med andra ord. Och så är det förstås. Läs här: http://www.dn.se/kultur-noje/kronikor/fredrik-strage-jag-imponerades-av-bjorks-militanta-antinostalgi-och-lovade-att-l
Kommentarer
Skicka en kommentar