Fortsätt till huvudinnehåll

Liljevalchs vårsalong 2011



En film där en ung kvinna i en fjällstuga resonerar med sig själv kring frågan om att skaffa barn eller inte the Holy Grail (av Magdalena Dziurlikowska & Niklas Rydén) är mitt starkaste intryck från årets vårsalong på Liljevalchs. Så här skriver Magdalena om den:
"Den heliga Graal, 2010, är en film om existentiella frågor och frivillig barnlöshet. En tidigare film av mig, Jag har inte bett om det här, handlar om samma sak och är gjord år 2007. Tre år senare ville jag återbesöka detta tema. Det gör jag i miljöer som präglas av kyla och ensamhet men också av frihet och styrka. Karen Blixen sa att man inte kan jaga den heliga Graal med barnvagn. Kan man verkligen inte det? Och vad är den heliga Graal, som man offrar så mycket för?"

Två andra filmer gjorde också intryck: en där kvinnliga dansare utforskar vad man kan göra med ett par nylonstrumpor (leken som nödvändigt, mänskligt behov - lite Chaplin över det hela) och en film där en pojke berättar om sin by och - vad jag förstår - vad som hände där under kriget i forna Jugoslavien (så enkelt egentligen - låt barnen berätta). Något fint måleri var där också. Annat som stack ut var "dockteatern" om allt stohej kring den lilla skriften bibeln. Eller en trästock ur vilken människor och djur snidats fram i olika konstiga formationer, som på en medeltida helvetesmålning. De pulserande köttbitarna i en monter. Ja, som vanligt en häftig blandning. Öppet till 27 mars!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Julfrossa på Teater Pero

Om du ska se en föreställning nästa jul, med eller utan barn, se den här! "Julfrossa" består av en serie inslag eller smått absurda sketcher med jul som tema. Både glädje och svårmod. Musik, sång, pantomim och underfundiga texter. Enda nackdelen var att det var över alldeles för snabbt, efter bara 45 minuter. Årets sista föreställning gick i tisdags. Jag bokar in nästa år igen. Garanterat.

En kväll som volontär på Centralen

Så har jag gjort ett första pass på Centralen. Efter att ha lämnat kläder, serverat mat på Nobelberget, sorterat insamlade kläder i Tomteboda och gått Röda korsets volontärskurs skrev jag upp mig på fyra kvällstimmar. Det kom inte jättemånga flyktingar med tågen från Malmö just ikväll, åtminstone inte genom de utgångar jag bevakade med några gosedjur och juiceförpackningar redo. Det var tillräckligt många på plats från Polisen, Migrationsverket, Socialen, Röda korset och Refugees Welcome för att göra situationen smidig, vid sidan av frivilliga läkare och jurister. Mitt jobb var att vara medmänniska några timmar. En barnfamilj fick några blöjor. En annan barnfamilj blev kvar hela kvällen i väntan på en vän som skulle betala för deras biljett till Finland. Jag redde ut förutsättningarna för onlinebeställning i biljettluckan på SJ. Som tur var fanns två flerspråkiga killar på plats. Jag lekte med med familjens busiga lilla fyraåring. Till slut ordnades ett tillfälligt boende över natten t

Coexist

Coexist handlar om att möta varje människa som individ och inte som företrädare för nån anonym grupp. Det är inte naivitet utan realism. Vi är tvungna, vi är beroende av varandra vare sig vi vill eller inte. Bättre då vara konstruktiv och bygga broar istället för att hålla på med hat, fördomar, hot, sablar, knivar, järnrör och sånt. Se filmen här: http://www.newsner.com/2015/03/de-ser-skelett-hangla-pa-en-skarm-men-sekunder-senare-budskapet-ar-lika-viktigt-som-det-ar-fantastiskt/