Tyckt, tänkt och tecknat...

Ja, det är sant. Sex veckor ligger blanka och väntar. Det är overkligt men sant. Får inte bli för overkligt bara, måste ju börja njuta med en gång så att jag inte förlorar en sekund av det! Men det tar väl några dagar innan man kommer ner, innan axlarna sjunker, man börjar gå långsamt och sover gott och slutar gnissla tänder. Eftersom jag inte orkade fundera över hur jag bäst borde fira detta med semester så inledde jag med en romcom i soffan igår kväll (Going the distance) och efter sen frukost ska jag återförena mig med familjen och fira midsommar i det gröna. Ska bli skönt! Kanske jag till och med ser von Triers Melancholia i sommar. Först när jag läst kloka Karin Johannissons essä i torsdagens DN får jag lust. Jag säger ju det; idéhistoriker sätter allt i kontext (hittar inte texten på webben än, men hon har skrivit fler intressanta artiklar att läsa under tiden). Ingela Lind skriver också lockande om Knausgårds Min kamp . Tänk om man skulle hinna läsa den också? Sen ögnar jag all...

Anita Goldman skriver en liten notis i dag i DN: "Idag är det, med miljöaktivisten Bill McKibbens ord, 'realisterna som är orealistiska och utopisterna som är realister'. Vi kan inte fortsätta på vår inslagna väg och de som menar att förespråkarna av alternativ till tillväxtekonomi, kärnkraft, köttindustri och rovdrift är orealistiska och 'välmenande men romantiska utopister' är i själva verket den moderna västerländska framstegsutopins mest romantiska tillskyndare." Smaka på den!

DN-ledaren idag dömer ut det tyska beslutet att fasa ut kärnkraften efter år 2022. Visst, elpriset lär stiga om fler fasar ut kärnkraften, men det sätter också press på utveckling av energisnåla produkter och av andra elkällor. Och nöden brukar vara uppfinningarnas moder. I TV4-nyheterna intervjuas folk från kolindustrin i Ohio, där en företrädare för branschlobbyn säger att koldioxidet som USA släpper ut inte spelar någon roll alls eftersom kinesiska utsläpp är så mycket större. Och så tillägger han det ultimata argumentet att kolet behövs för att hålla tillväxten igång. Och de där grabbarna bestämmer. Det gör de alltid. Men det där med ständig tillväxt...nån gång måste väl det mantrat börja ifrågasättas på bred front. Jag vet; det är en stor omställning. Men vad är alternativet? För att hålla det kort: Såga inte den gren du sitter på. Kejsaren är naken. Kedjan blir aldrig starkare än den svagaste länken. PS: Dagens största nyhet är väl ändå TV4-sportens: "Om det hade varit lan...

Har just sett "Dokument utifrån" om Amnesty, som firar 50 år. Samtidshistoria på en timme. Dags att återuppta pennan och börja skriva brev igen kanske, som på det händelserika 80-talet - göra nåt vettigt på fritiden, utanför den egna kretsen. Se dokumentären på SVT Play ! Där finns förresten också Sapmi sessions, Married single other, Kobra och Bored to death - sevärda alltihop, av olika skäl. Resten av helgen i snabbspolning: lunch med gamla SL-kollegor, besök av bror och brorsbarn, creperimiddag med F på Söder, ett par riktigt bra filmer (Jag har älskat dig så länge, Sunshine state), uppmärksammad av L på mors dag (gulligt och märkligt), födelsedags- och semesterplanering, tvätt, dust med ogräset, lite dåligt samvete över utebliven träning/engagemang. En väldigt stilla helg. Förhoppningsvis lite piggare igen efter förra veckans totala mentala urpumpning. Har väl aldrig varit så trött. Skiter egentligen i vad det beror på, bara det går över. Jaha, det här blev ju osammanhäng...

Gått och pulat hemma, diskat, tagit hand om tvätt, vattnat blommorna, plockat undan, hjälpt E att planera sina målsättningar för nästa termin inför utvecklingssamtalet imorgon. Förnöjd men jävligt trött (varför svär jag så mycket nuförtiden?). Men så plötsligt slår jag armbågen i dörren, tappar väskan, gör illa ett finger och får nog av att tjata på att även barnen ska plocka undan och göra sig klara inför kvällen. Och då får jag ett Grímsvötn-utbrott. Det mullrar upp från ingenstans, jag blir lika förvånad själv. Barnen utväxlar blickar och undviker mig. Jag får osa aska ett tag i ensamhet. Laddar dvd:n med "Wonder boys" som förutom att vara en bra film, är helt rätt när man har behov av att istället känna sig som en lite skabbig men ändå intressant bohem bland andra missförstådda genier. PS: Är det inte Hannah/Katie Holmes som spelar presidentfrun Jackie i dramaserien som SVT visade nyss?

Den här helgen har varit rena semestern. Dels för sommarvädret och grönskan som exploderat i trädgården, dels för att den årliga konferensen äntligen är avbockad. (Blev lyckad, tror jag. Gudrun Schyman var riktigt intressant att lyssna till!) Satt uppe sent, fastnade med E framför YouTube. Klippen med metafilmiska överpedagogiska eller snarare supernaiva, filmtrailers signerade Toby Turner är väldigt kul, många av dem. Kolla själv, t.ex. det här om nya Pirates of the Carribean-uppföljaren (som för övrigt fick ljum kritik i DN) och klicka sen vidare för att se t.ex. Wow-trailern. Hur uttalas det där ordet förresten: Carribean? Glömmer om det är substantivet eller adjektivet som ska betonas på andra stavelsen. Men är inte heller tillräckligt intresserad för att kolla upp det just nu. Som varande född 1969 kan jag växla mellan mycket plikttroget alert respektive extremt avslappnad. Det måste väl anses som en tillgång tycker jag.

Och så tre tänkvärda länkar som nått mig de senaste veckorna. Den första är riktigt rolig: Jim Beck: Wear sunscreen (tack till Åsa och Alexx) EU-minister Birgitta Ohlsson: Europa har inte råd med världens mest välutbildade hemmafruar Axess om multikulturalismen