Den här helgen har varit rena semestern. Dels för sommarvädret och grönskan som exploderat i trädgården, dels för att den årliga konferensen äntligen är avbockad. (Blev lyckad, tror jag. Gudrun Schyman var riktigt intressant att lyssna till!) Satt uppe sent, fastnade med E framför YouTube. Klippen med metafilmiska överpedagogiska eller snarare supernaiva, filmtrailers signerade Toby Turner är väldigt kul, många av dem. Kolla själv, t.ex. det här om nya Pirates of the Carribean-uppföljaren (som för övrigt fick ljum kritik i DN) och klicka sen vidare för att se t.ex. Wow-trailern. Hur uttalas det där ordet förresten: Carribean? Glömmer om det är substantivet eller adjektivet som ska betonas på andra stavelsen. Men är inte heller tillräckligt intresserad för att kolla upp det just nu. Som varande född 1969 kan jag växla mellan mycket plikttroget alert respektive extremt avslappnad. Det måste väl anses som en tillgång tycker jag.
Foto: Wikipedia Visst skäms man över sina i-världsproblem när man tagit del av familjens berättelse i DN Söndag imorse: en dödligt sjuk son, en som bär på samma sjukdom och kampen för att få ett tredje syskon vars blod kan frysas in som motmedel ifall sjukdomen bryter ut. Mamman Helena; vilken kämpe, vilken förebild! Får påminna sig om att man är lyckligt lottad när ens familj får vara frisk och dessutom har sitt på det torra. Allt annat är lyx och bonus. När man väl konstaterat det (och lovat sig själv att skänka en slant till forskningen snart igen) är man snabbt tillbaka i sitt eget livs små med- och motgångar. Så fungerar väl vi människor. Idag gick jag i närkamp med maskrosor och brännässlor, ogräset i vår trädgård. Friskt vågat är hälften vunnet, tänkte jag. Om de inte får sätta knoppar direkt har man åtminstone en omgång rensning mindre, senare på säsongen. Som trädgårdsägare har jag motvilligt internaliserat fenomenet etnisk rensning, som den där vassa ekonomiskribenten - vad ...
Kommentarer
Skicka en kommentar