Den här helgen har varit rena semestern. Dels för sommarvädret och grönskan som exploderat i trädgården, dels för att den årliga konferensen äntligen är avbockad. (Blev lyckad, tror jag. Gudrun Schyman var riktigt intressant att lyssna till!) Satt uppe sent, fastnade med E framför YouTube. Klippen med metafilmiska överpedagogiska eller snarare supernaiva, filmtrailers signerade Toby Turner är väldigt kul, många av dem. Kolla själv, t.ex. det här om nya Pirates of the Carribean-uppföljaren (som för övrigt fick ljum kritik i DN) och klicka sen vidare för att se t.ex. Wow-trailern. Hur uttalas det där ordet förresten: Carribean? Glömmer om det är substantivet eller adjektivet som ska betonas på andra stavelsen. Men är inte heller tillräckligt intresserad för att kolla upp det just nu. Som varande född 1969 kan jag växla mellan mycket plikttroget alert respektive extremt avslappnad. Det måste väl anses som en tillgång tycker jag.
Det går verkligen ingen nöd på mig. Har mat i kylskåpet, är inte beroende av tåg, har ett jobb med flextid. Bilen har inte kört fast en enda gång eftersom snöröjarna i vår del av Stockholm gör ett bra jobb. Så jag kan bara njuta av vinterlandskapet och OS på teve. Försöker inte oroa mig över saker i andra delar av världen som jag ändå inte kan påverka mer än genom bidrag till organisationer som gör bra saker. Läste t.ex. om vad läkare utan gränser åstadkommer i Haiti. Hur man bäst stödjer demokratins grundvalar i Europa är lite svårare. Läste att den spanske domaren Baltasar Garzón hotas av suspendering efter att ha satt ljuset på massgravar från Franco-tiden. Han är tydligen ovanligt rakryggad och har vågat sätta sig upp mot både Pinochet, Kissinger, Berlusconi, ETA och förhållandena i Guantánamo. I Italien arbetar domare under mordhot från maffian för att de gör sitt jobb. Vi andra kan vara oändligt tacksamma över alla de människor som som håller FN-principerna om lika rättigheter l...
Kommentarer
Skicka en kommentar