Den här helgen har varit rena semestern. Dels för sommarvädret och grönskan som exploderat i trädgården, dels för att den årliga konferensen äntligen är avbockad. (Blev lyckad, tror jag. Gudrun Schyman var riktigt intressant att lyssna till!) Satt uppe sent, fastnade med E framför YouTube. Klippen med metafilmiska överpedagogiska eller snarare supernaiva, filmtrailers signerade Toby Turner är väldigt kul, många av dem. Kolla själv, t.ex. det här om nya Pirates of the Carribean-uppföljaren (som för övrigt fick ljum kritik i DN) och klicka sen vidare för att se t.ex. Wow-trailern. Hur uttalas det där ordet förresten: Carribean? Glömmer om det är substantivet eller adjektivet som ska betonas på andra stavelsen. Men är inte heller tillräckligt intresserad för att kolla upp det just nu. Som varande född 1969 kan jag växla mellan mycket plikttroget alert respektive extremt avslappnad. Det måste väl anses som en tillgång tycker jag.
Japan är som en parallellvärld. Villor med skjutdörrr och uppåtvinklade takutsprång, höghus med rundade former. Massor av färgglada reklamskyltar, entoniga utrop och melodislingor som skräller från affärer och tågstationer. Bugningar och långa obegripliga hälsningsfraser. Allt rent, artigt och välordnat. Alla har blankt, tjockt, svart hår och är extremt välklädda. Jordbävningsvarnare på varje kafe. Gatuestetiken kastar en mellan strama kimonos och goth-Lolitor. T-banekartan ser ut som ett garnnystan och vi inser att vi bara sett den ena, att det finns två separata t-banesystem i Tokyo. Bonsaiträdgårdarna ser ut att vara klippta med nagelsax. Härken av elsladdar och kopplingar hänger i luften mellan de tättliggande smala husen. T oasitsarna har instrumentpanel för t.ex. eluppvärmning. Vi går på Edo-museet och insuper historia. På vår vandrarhems-ryokan sover man på golvet och borstar tänderna i trapphallen, delar på våningens båda ...
Kommentarer
Skicka en kommentar