Fortsätt till huvudinnehåll

Miljön mot tillväxten. Igen.


DN-ledaren idag dömer ut det tyska beslutet att fasa ut kärnkraften efter år 2022. Visst, elpriset lär stiga om fler fasar ut kärnkraften, men det sätter också press på utveckling av energisnåla produkter och av andra elkällor. Och nöden brukar vara uppfinningarnas moder. I TV4-nyheterna intervjuas folk från kolindustrin i Ohio, där en företrädare för branschlobbyn säger att koldioxidet som USA släpper ut inte spelar någon roll alls eftersom kinesiska utsläpp är så mycket större. Och så tillägger han det ultimata argumentet att kolet behövs för att hålla tillväxten igång. Och de där grabbarna bestämmer. Det gör de alltid. Men det där med ständig tillväxt...nån gång måste väl det mantrat börja ifrågasättas på bred front. Jag vet; det är en stor omställning. Men vad är alternativet? För att hålla det kort: Såga inte den gren du sitter på. Kejsaren är naken. Kedjan blir aldrig starkare än den svagaste länken.
PS: Dagens största nyhet är väl ändå TV4-sportens: "Om det hade varit landskamp mot Moldavien idag så hade inte Zlatan kunnat spela."
Foto: Greenpeace

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om du inte vet vad du ska plugga, läs idéhistoria!

Om du undrar vad idéhistoria ska vara bra för, läs den här artikeln av Håkan Lindgren . Jag pluggade idéhistoria vid Stockholms universitet och det är ett av de bästa val jag gjort. Formade mig som människa. En av dem som formade mitt sätt att se på världen var Norbert Elias, som Lindgrens artikel handlar om. Boken "Sedernas historia" är som sagt ingen historia över framstegen på bordsskickets område, utan "mentalitetshistoria", en teori om vad som driver samhällsutvecklingen. Enligt Elias handlar det inte om t.ex. något gudagivet, någon automatisk drivkraft mot allt högre stadier eller om människans egoistiska intressen, utan det är sociala processer, summan av många människors olika val som styr utvecklingen...

Vindsurfare vid Björkviks brygga

Lukten av tång är inget jag förknippar med november. Men en sån här varm vinterdag ligger den uppspolade tången fortfarande fuktig på klipphällarna. Och luktar sommar. Nu ser jag bara ett par meter framför mig i dimman. Det är som om det inte fanns något bortom bryggan där vi stannat. Bara en stor tom rymd. Vågorna hörs när vi kommer ner på stranden. Taktfasta, skummande, brusande. Precis som på sommaren när den här lilla sandstranden brukar vara fullbelagd av handdukar, leksaker, frysväskor och solande människor i olika grader av avkläddhet. Stenarna är alldeles blanka av väta. Stora, runda stenar. Rundslipad småsten närmare vattnet skaver mot varandra för varje gång jag sätter ner kängorna. Det blåser från havet, kyler ansiktet. Ljudet av en motorbåt som vi aldrig får syn på i dimman hänger kvar i luften länge. Ljudet blåser med vindarna inåt land som om båten fortfarande var helt nära. Tånglukten blandas med jordiga dunster när vi följer stigen som vindlar in ...

Krönikörer med en alldeles egen stil

Det finns ändå saker kan höja humöret en vanlig grå februarisöndag när man vaknar med ont i nacken, är konstant trött hela dagen och inte alls ser fram emot att gå till jobbet dagen därpå. En av dem är Herr B:s kolumn i DN. Jag önskar jag kunde skriva lika bra. Men den tanken skjuter jag snabbt bort, eftersom det är så roligt att läsa. Där har du en stor dos humor, kvickhet och bildning i anspråklöst ödmjuk förpackning. Dagens krönika: http://www.dn.se/arkiv/namn-och-nytt/herr-b-tar-det-till-nasta-niva/