Tyckt, tänkt och tecknat...

Har just beställt den här novellsamlingen: No one belongs here more than you. Blev påmind om Miranda July (som gjorde och spelade i filmen You and me and everyone we know) och tips om boken när jag läste Katarinas blogg Stål och reklam . Hon har bland annat en länk till den här sajten där MJ gör reklam för sin novellsamling på ett kylskåp. Se den!

Äntligen provat längdskidor. Tror inte jag åkt på en sisådär tjugo år. Det VAR fortfarande kul! Speciellt i solsken och utan alltför många uppförsbackar. För Lisa var det första gången. Hon föll ungefär hundra gånger men gav inte upp och kände sig som en vinnare ändå. Firades på Långa raden med latte och pannkakor. Sen lämnade vi tillbaka skidorna. Skaffar nog egna på efter-säsongs-rean.

Bloggen blir nån sorts förvaringsmapp för intryck, åsikter och upplevelser. Så nu lägger jag upp några teckningar också - det enda jag åstadkommit de senaste åren. Man får passa på när barnen sover.

De senaste dagarna har näsdroppar toppat listan över bästa uppfinningar. Ohotad etta. Om jag skulle försöka mig på nån rangordning av övriga 9-i-topp skulle det se ut ungefär så här i dag: - tvättmaskinen - värktabletten - boktryckarkonsten - tampongen - kylskåpet - telefonen - filmkameran - PC:n - gitarren Lisa, som är hemma med feber efter gårdagens vaccination, tycker att tuggummimaskinen ändå hamnar på första plats. Sen kommer enligt henne: godiset, boken, spisen, ipoden, högtalaren, julafton, lampan, vågen och spelen. PS: jag borde anat att hon inte var riktigt på topp i går när hon slocknade klockan sju i soffan...(se nedan)

Vissa dagar tror jag fyrtioårskrisen helt avklingat, men så gör den sig påmind igen. Inte krisen, men själva vilsenheten och besvikelsen. Blev det bara det här? Andra dagar är jag så nöjd. När Lisa glatt håller mig i handen hela vägen från skolan och berättar om repetitionerna av Hanna Montana-sången som tjejerna ska sjunga på klassens timme. Emil som kommer hem eld och lågor över helgens badmintonläger. Fredrik, min fredrik. Och jobbet, hemmet, kompisarna, skrivprojektet, resplanerna, sommarplanerna... Mitt liv rör sig inte i några större cirklar. På ytan ser det säkert trist ut, medelålders och förortsgrått. Men det har i princip allt jag kan önska. Tänk att jag kunde skriva det en dag. Och två riktigt bra saker har jag åstadkommit i alla fall. Se fotobevis.

Foto: Dramaten Det är härligt med gamla vänner. Som man kan gå på teater med, fika med, tanka livsvidsomar av. Efter en promenad från Slussen träffade jag AL på Wienerkonditoriet där vi drack te och pratade om utmattningssymtom, "duktiga flickor", föräldraskap. Bland annat. Sen gick vi till näraliggande Dramatens lilla scen där Julia Dufvenius och Michael Nyqvist spelar Jane Eyre och Mr Rochester. Apropå duktig flicka: snacka om moralisk resning! Att tacka nej till egen lycka för att killen gjort det omoraliska valet att lämna sin första, mentalsjuka hustru. Den uppoffringen går inte av för hackor! Pjäsen hade lätt kunnat bli dammigt och oengagerande kostymdrama. Men det är inte obegriplig kvinnlig underlägsenhet och manlig arrogans som står i centrum - som när jag som tonåring läste Charlotte Brontës roman och inte förstod huvudpersonernas drivkrafter. Fyrtio år gammal, och i den här versionen, ser jag istället i Jane en okuvlig personlighet som kräver att få vara huvud...

Vardagens små detaljer... Jag vet inte om de är så mycket att ha bilder på alltid. Inte dagens i alla fall.