Så jävla ljuvligt. Nyutsprucket ljusgrönt överallt. Bäddar in och gömmer allt som varit dött och fult. Koltrastar och småsparvar försöker överrösta varandra. Syrenerna funderar på att slå ut. När som helst händer det. Körsbärsblombladen ligger som konfetti över gräs och grus. Väldigt Madicken. Det är söndagslugnt, ändå full aktivitet. Helgen började med en promenad i Velam, där L rider. Man följer de mjuka stigarna längs vattnet och plötsligt är man långt borta. Mattor av vitsippor under träden. Rådjur. Bergshällar vid vattenkanten som väntar på sommarens solbadare. Omkullblåsta träd. Marken sviktar under varje steg, prickig av ett vårregn som knappt märks, bara tassar högt uppe i trädkronorna. Ser i kommunens nyhetsbrev att det blir fågelskådarmornar i Velam i maj. Härligt - för den som är morronpigg. Minns när pappa drog ut oss barn i skogen för att skåda fåglar. Korvmackorna i en solig glänta var bäst. Och förväntan. Det är kanske vad man som barn behöver allra mest: föräldrar som brinner för något, som smittar en med en hoppfull förväntan på livet.
Kommentarer
Skicka en kommentar