Den som läser den här bloggen tänker förmodligen: nu får hon lägga av med sin välfärdsångest! Det är oattraktivt, lönlöst, improduktivt, löjeväckande och tröttsamt. Visst, det stämmer säkert. Men jag tänker ändå hävda min rätt att vara alla de där sakerna.
Den här helgen har det varit lugnt på kravfronten. Mitt lutherska överjag kan nämligen räkna till 1 st frigga målad invändigt, några gigantiska diskar handdiskade och ett oräkneligt antal saker undanpysslade. Mina estetiska behov är också tillgodosedda inte minst med 1 st havsvik i glittrande sol och samma havsvik i kav lugnt månsken senare samma dag. Och alla övriga skuldkänslor har fått lägga ner vapnen och kapitulera eftersom det njutits både trevligt sällskap i olika omgångar, god mat i ännu fler omgångar, bad (ja, nästan i alla fall för min del). Sommaren är här. Och nu när vädret slagit om till blåst och regn ska jag skriva en stund medan F & E är på bio och ser Robin Hood och L bakar marängtårta i köket... PS: trycket över bröstet var bara en sträckning. Livet leker igen!
Kommentarer
Skicka en kommentar