Fortsätt till huvudinnehåll

Återvända till ön


Den som läser den här bloggen tänker förmodligen: nu får hon lägga av med sin välfärdsångest! Det är oattraktivt, lönlöst, improduktivt, löjeväckande och tröttsamt. Visst, det stämmer säkert. Men jag tänker ändå hävda min rätt att vara alla de där sakerna.

Den här helgen har det varit lugnt på kravfronten. Mitt lutherska överjag kan nämligen räkna till 1 st frigga målad invändigt, några gigantiska diskar handdiskade och ett oräkneligt antal saker undanpysslade. Mina estetiska behov är också tillgodosedda inte minst med 1 st havsvik i glittrande sol och samma havsvik i kav lugnt månsken senare samma dag. Och alla övriga skuldkänslor har fått lägga ner vapnen och kapitulera eftersom det njutits både trevligt sällskap i olika omgångar, god mat i ännu fler omgångar, bad (ja, nästan i alla fall för min del). Sommaren är här. Och nu när vädret slagit om till blåst och regn ska jag skriva en stund medan F & E är på bio och ser Robin Hood och L bakar marängtårta i köket... PS: trycket över bröstet var bara en sträckning. Livet leker igen!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Julfrossa på Teater Pero

Om du ska se en föreställning nästa jul, med eller utan barn, se den här! "Julfrossa" består av en serie inslag eller smått absurda sketcher med jul som tema. Både glädje och svårmod. Musik, sång, pantomim och underfundiga texter. Enda nackdelen var att det var över alldeles för snabbt, efter bara 45 minuter. Årets sista föreställning gick i tisdags. Jag bokar in nästa år igen. Garanterat.

Coexist

Coexist handlar om att möta varje människa som individ och inte som företrädare för nån anonym grupp. Det är inte naivitet utan realism. Vi är tvungna, vi är beroende av varandra vare sig vi vill eller inte. Bättre då vara konstruktiv och bygga broar istället för att hålla på med hat, fördomar, hot, sablar, knivar, järnrör och sånt. Se filmen här: http://www.newsner.com/2015/03/de-ser-skelett-hangla-pa-en-skarm-men-sekunder-senare-budskapet-ar-lika-viktigt-som-det-ar-fantastiskt/

En kväll som volontär på Centralen

Så har jag gjort ett första pass på Centralen. Efter att ha lämnat kläder, serverat mat på Nobelberget, sorterat insamlade kläder i Tomteboda och gått Röda korsets volontärskurs skrev jag upp mig på fyra kvällstimmar. Det kom inte jättemånga flyktingar med tågen från Malmö just ikväll, åtminstone inte genom de utgångar jag bevakade med några gosedjur och juiceförpackningar redo. Det var tillräckligt många på plats från Polisen, Migrationsverket, Socialen, Röda korset och Refugees Welcome för att göra situationen smidig, vid sidan av frivilliga läkare och jurister. Mitt jobb var att vara medmänniska några timmar. En barnfamilj fick några blöjor. En annan barnfamilj blev kvar hela kvällen i väntan på en vän som skulle betala för deras biljett till Finland. Jag redde ut förutsättningarna för onlinebeställning i biljettluckan på SJ. Som tur var fanns två flerspråkiga killar på plats. Jag lekte med med familjens busiga lilla fyraåring. Till slut ordnades ett tillfälligt boende över natten t